Idag var det första skoldagen efter sommaruppehållet och det var med blandade känslor jag intog klassrummet men de positiva känslorna övervägde. Trevligt att träffa kompisarna och skönt att det äntligen ska bli lite ordning på vardagen.

Ikväll ska jag åka tåg. Jag ska låna en Jane Austen bok på biblan är det tänkt, se om jag kommer att sitta fördjupad i den eller om en film på datorn kommer att locka mig mer. Kanske kommer en pratglad medpassagerare börja snacka med mig, prata gör jag gärna med har svårt för att inleda ett samtal. Jag kommer nog också att lyssna på musik samtidigt som jag tittar ut genom fönstret på landskapet som susar förbi och drömmer mig bort, det är det bästa med att åka tåg. Jag ska söderut och ska åka med nattåget som vanligt... Men den här gången slutar inte resan i Lönsboda utan den fortsätter från Hässleholm där mamma och pappa hämtar upp mig och ner mot Tyskland och Hamburg, där triathlon-VM går av stapeln. Mina föräldrar skulle ändå ner dit, triathlonfantaster som de är och då var det bara för mig att hänga med. Det blir en minisemester med husvagnen och det ska bli riktigt mysigt. Tävlingarna går fredag, lördag och söndag och två svenskar kommer att delta.

I går började jag dagen på ett mycket härligt sätt. Strax före åtta satt jag på MTBen och mötte upp Tomas och vi var ute och cyklade ett par timmar. Riktigt skönt väder och det var väldigt fridfullt ute i skogen.

Igår kväll körde jag min första triathlon på över ett år. Jag kan inte påstå att det var en speciellt seriös sådan, utan en träningstävling. Det var en Dalacuptävling som hölls på Lugnet och det var en lagtävling. Min lagkamrat blev en tioårig flicka. Det var en supersprint, sträckorna var 100m simning, 5km cykel och 1000m löpning två varv och vi körde varannan sträcka. Jag började simma och jag kände av mjölksyra efter 25m. Löpningen kändes bra om man bortser från den rasslande andningen och mjölksyran som kom tillbaks efter 50m. Cyklingen kändes bäst men jag tog även i minst där, jag säkrade bara vår näst sista plats… Det var kul att tävla men jag fick ett tydligt svar på att jag är lika otränad som jag trodde att jag var, men det ska det snart bli ändring på, det här går inte längre.

Idag har det blivit vattenlöp, simning och lite styrka. Jag har även snackat med Tomas om träningen som ska bedrivas de närmsta två månaderna och vi planerade även lägret som ska hållas i Falun 1-4 november vilket ska vara ett kombinerat ungdoms- och landslagsläger. Jag har fått tre uppgifter som jag ska ha ansvar över, nyttigt.

Jag har jobbat ikväll, slutade vid halv elva och ska vara på jobbet kl kvart i åtta i morgon bitti. Det är visst olagligt att ha så kort tid mellan arbetsdagarna och jag fick reda på idag att det är mitt eget ansvar att hålla koll på lagen. En annan sak som jag bryter mot lagen är att jag cyklar utan lyse. Det har ju blivit mörkt om kvällarna nu och det är både dumt att riskera att få böta femhundra spänn och även dumt utifrån ett trafiksäkerhetsperspektiv. Jag ska fixa lyse snart, snart så…

Den här helgen har varit mycket inspirerande. I fredags morse åkte jag, tillsammans med några andra triathleter ner till Småland och SM på olympisk distans i Örserum. Jag agerade åskådare och hejaklack och det var riktigt spännande att följa tävlingarna och riktigt skoj att snacka med alla triathleter igen. Det gav mig även en längtan att komma tillbaks i god form. Jag träffade även mamma och pappa som inte kunde hålla sig därifrån, trevligt.

I lördags före tävlingarna hade triathlons ungdomskomitté möte och jag ska hjälpa till att bredda ungdomsverksamheten inom triahlon genom att bland annat hjälpa till att anordna ett par läger i Falun i höst, kul.

I söndags bar det av upp till Stockholm och Lidingö där det gick en supersprint och cyklingen gjordes på cross och MTB och det var kvart-, semi- och final. Jag stod bredvid och fotograferade. Det var en rolig tävlingsform som vi på triathlonhögskolan funderar på att anordna i Falun nästa säsong.

Jag hade racern med mig ner så det har blivit lite cykel i helgen och även löpning varje dag. Foten känns ansträngande men det gör absolut inte ont.

I kväll stack jag och Ingrid Lasson ut på MTB och det visade sig vara en underbar kväll. Igår när jag var ute och cyklade upptäckte jag att Törnbergs väg fortsatte hela vägen ner till sjön Rog, vilket jag inte visste tidigare och idag skulle jag visa henne den. Vi var rena och fina fram tills stigen började men efter ett stort antal vatten- och gyttjepölar, var vi både blöta och skitiga. Vi cyklade på riktigt fort och det var hur kul som helst. Ungefär femtio meter före grusvägen nere vid Rog tänkte jag ”Oj, det gäller nog att hålla sig på stigen” eftersom stigen där är väldigt smal och omgiven av höga kanter. Tio meter senare låg jag under en gran med cykeln upp och ner bredvid mig. Ont gjorde det så klart och omtumlad blev jag som man brukar bli när man trillar men det jag tänkte var att ”Det var på tiden”. Det var första gången jag vurpar med MTB och det visar att jag har blivit lite tuffare och vågar köra på mer. Sen att jag lyckades trilla på en sådan fin stig som Törnbergs väg är, är ju en annan sak. Två timmar var vi ute och efter Ingrids förslag tog vi ett dopp i Varpan för att få bort den värsta skiten. Det var helt underbart att doppa sig, riktigt skönt i vattnet och ett mycket bra avslut på passet.

Jag har varit ledig från jobbet nu i två dagar och har hunnit med att träna en hel del, riktigt skönt. Imorgon börjar dock jobbet igen men jag ska komma ur sängen tidigt så att jag hinner ut och träna innan.

I veckan har ett par kompisar hemifrån, Jane och Bergh varit och hälsat på mig i Falun. De uttryckte det själva som om de har varit på träningsläger och vi har ju alla olika definitioner på det. Vi har i alla fall gjort en massa olika saker under de tre dagar som de varit här. Det första vi gjorde var att bestiga hoppbackarna och väl uppe efter mycket flåsande tog vi hissen upp till hopptornet. De visste inte att de fanns i Falun och jag sa att det är det som är Falun, för mig är det i alla fall så. Utsikten är underbar där uppe. Därefter spelade vi den nya minigolfbanan på Lugnet som visar Falun i miniatyr. Vi lärde oss ett och annat och Jane tog solklart hem segern. Dagen efter paddlade vi på Runn. Solen sken så det var väldigt skönt. Vi utgick från Främby udde och paddlade runt några öar och tog i land på Roxnäs udde för lunch. Vi grillade på kvällen för att sedan testa på Faluns uteliv. I torsdags gick vi ner i gruvan, vilket var mycket spännande och väl värt att se. Efter lunch på Hammars konditori som är Sveriges äldsta och lite shopping på stan hade vi en mini kräftskiva. Det var min andra någonsin så jag har många att ta igen. I fredags tog vi en promenad uppe i Lugnets skogar och avslutade med lite styrketräning i friidrottshallen. Jane visade tydligt sin besvikelse över att Kallursystrarna inte var där och tränade. Hon fick dock se Jenny på stan i torsdags och hennes ansiktsuttryck när Jenny hälsade på mig glömmer jag inte i första taget, hehe. Bergh var lite mer diskret. Tack så jättemycket flickor för de här dagarna!