Idag simmade jag och Annie ett pass på över sextusen meter och det tog över två timmar. Med en lång benserie på slutet så hade jag tid att reflektera en del och jag studerade badvakterna. Det måste vara ett riktigt tråkigt jobb att arbeta som det, åtminstone på Lugnet som har väldigt få badgäster. Den största aktion som hände idag var en badvakt som busvisslade och skrek åt en unge att han inte fick springa på kanten, precis som om barnet inte hade hört det förut. Badvakten fick väl i alla fall känna sig viktig för en sekund och kanske kände hon sig nöjd när hon gick hem efter arbetsdagens slut. Nej, de sitter i princip jämnt och fikar de där badvakterna och gör de inte det sitter de ändå på ändan och glor ut över den mindre livliga bassängen. De höjde ju temperaturen i bassängen för att få dit fler besökare. Det är inget jag har märkt gett någon effekt men jag hoppas att det åtminstone kommer någon mer badgäst varje vecka eftersom vi simmare blir lidande och känner oss kokheta efter en hård serie. Det är ju dumt att vi ska lida av det, vi som verkligen är där och nyttjar bassängen för fullt.

Sedan är det städerskorna som rengör golvet i foajén i princip varje tisdag och torsdag morgon när jag ska simma. Jag brukar bara gå förbi dem men igår sa jag i alla fall ”Hej”. Det är ett riktigt otacksamt jobb att städa där, i en byggnad från sjuttiotalet och som har lika tråkiga färger som geggamojan i sandlådan. Den enda gången de får någon uppmärksamhet är väl om det ligger skräp på golvet och då får de ingen positiv sådan. I Älvdalen däremot där foajégolvet glänser som den klaraste is tack vare att materialet är sådant imponeras jag jämnt över hur rent det är.

Jaja, några fredagstankar var väl detta I guess. Nu ska jag ta och packa inför helgens äventyr. Skidor, stavar och skidkängor är det viktigaste.

Det damp ner ett reklamblad för ”Fritt flyt omega 3E” innanför min dörr för några dagar sedan. Tydligen ska man bli både rörlig och smidig om man intar det tillskottet. Jag kanske ska köpa sådant så behöver jag inte äta lax och rökt makrill som jag äter flera gånger i veckan. Det är ju snabbt och bekvämt med en kapsel, det besparar både tid och energi. Jag behöver inte heller tvinga i mig min ugnsbakade lax eller den rökta norska laxen som jag använder som pålägg eller helt enkelt bara äter till pasta. Det är bäst att jag beställer nu, det är billigare för tillfället och dessutom får jag en fin dosett som snabbhetspremier om jag beställer inom tio dagar, perfekt!

Vem tusan kom på ordet ”borde” egentligen? Det ordet ger enligt mig bara skuldkänslor och djupa suckar, för att inte tala om när man lägger till ordet ”inte”. Då blir det ännu värre eftersom man antagligen redan gör det som man själv har bestämt sig för att man inte borde göra.

Idag till exempel sken solen på eftermiddagen och det var väldigt varmt ute för att vara den här tiden på året och jag tänkte att jag borde gå ut i det fina vädret. Jag stannade dock inne och pluggade eftersom jag har en mindre tenta i morgon (jag hoppas att den inte är stor med tanke på hur lite tid jag har lagt ner). Dessutom hade jag redan varit ute på cykeln i över tre timmar på förmiddagen och skulle dessutom ut i löparskorna en timme senare på dagen. Ändå kände jag att jag borde ha passat på att njuta av det fina vädret. Likaså (när jag ändå är inne på fint väder) så kan jag ofta tänka att jag borde vara ute längre, men varför inte njuta av den tiden som jag faktiskt är ute?

Nej jag ska försöka använda det ordet mer sällan.

Varför sitter jag här och bloggar förresten, det borde jag verkligen inte göra. Jag borde ju sitta och plugga!

Oftast när jag lagar mat utgår jag från det jag har hemma och eftersom det inte är ett vanligt studentskafferi jag har så har jag mycket att välja bland. Recept följer jag sällan utan blandar i vad jag känner för och i den mängd jag vill förutom när det gäller degar och smetar av olika slag. Receptet nedan har jag väl inget direkt namn på, dinkelröra kanske passar…

Japp, hel dinkel använde jag idag. Tråkigt tänker kanske en del av er som testat det men då har ni kanske bara bytt ut det mot ris eller liknande och då förstår jag er. Dessutom tar det lång tid att koka men när jag väl kokar så gör jag mycket och fryser sedan in, smidigt.

Jag fräste lök, paprika, champinjoner samt en zucchini som började bli till åldern. I en annan panna stekte jag på nötfärs och en solovitlök och kryddade rikligt främst med chili men även med paprika, salt och peppar så klart, oregano och för den som vill ha en taco liknande smak vilket jag stod över idag passar även spiskummin. Bland nötfärsen hällde jag på kidneybönor och lät det blev varmt innan jag rörde ihop allt med grönsakerna och dinkelkornen. Innan jag åt la jag i babyspenat och en hackad tomat och hade jag haft avokado hemma så hade det säkert också åkt ner. Resultatet blev en stark god smakrik röra. En syn för ögat också vilket är ett måste för mig när jag ska äta.

Idag var jag och Scott mer lika varandra än någonsin då ingen av oss gillade vare sig tempoväxlingar eller uppförsbackar. Nej, ett jämnt tempo på en flack asfaltväg är vad vi gillar. Det är dock bara att drömma om när det gäller träning kring Falutrakten och dessutom ihop med stans cyklister. Det var tänkt att jag skulle försöka hänga på dem en stund idag, det gick väl sådär… Men nu har jag något att utgå ifrån, femton minuter idag, kanske tjugo minuter nästa gång, haha. Till dess ska Scott i alla fall ha varit på service, mellanklingan behöver antagligen bytas ut. För mig själv gäller bara träning och tålamod.

Benen var inte så kaxiga i slutet av passet idag och inte på gårdagens intervallpass heller. Inte så schysst mot vare sig hjärta eller lungor eftersom de inte fick jobba så hårt som de skulle vilja. Ungefär som en person som tar en jätteportion så att det inte finns tillräckligt med mat till övriga personer så att de blir mätta och personen med jätteportionen orkar inte äta upp...Ok jag instämmer, jag ska komma med en bättre liknelse nästa gång.

I natt drömde jag om mina kompisar hemma i Lönsboda och jag vaknade med ett leende på läpparna trots den okristliga tiden, nämligen kvart i sju. Det är väl bara att acceptera att kroppen tror sig vara utvilad efter sju timmar. Jag hade en lugn eftermiddag på stan i går så jag förmodar att kroppen även börjar få abstinens efter att inte ha fått känna lukten av svettiga träningskläder på över snart ett dygn.

Jag hade för övrigt en riktig trevlig fredagskväll i Annas sällskap. Vi åt en nice pastarätt de lux för trettiofem spänn var och intog även till Anna Skippers stora förfäran både glass och lite vin. Det var en kväll med mer skratt än på länge vilket alltid är skönt för själen.

Jag slötittade på ”Du är vad du äter” i går kväll och det som jag lyckades uppmärksamma var snacket om att en kvinna som ligger över 88cm i midjan ligger i riskzon för diverse hälsosjukdomar. Jag sökte på ”midjemått” på Internet och hittade en del artiklar, bland annat en från Svenska dagbladet där det stod att bukfetman bör behandlas när den överstiger 88cm. Jag hittade ingenting om att en persons längd eller benstomme skulle kunna påverka midjemåttet. Detta skulle alltså innebära att jag löper stor risk för att drabbas av hjärt- och kärlsjukdom och diabetes typ 2. Fan också. En rekommendation för att minska bukfetman är träning så jag får väl börja motionera lite.