Rix FM vet exakt vad jag behöver för att komma igång ordentligt på morgonen. Med Mikas "Big girl(you are beautiful)" och Vincents "Miss Blue" skrålande ur högtalarna blev det dansanta steg mellan äggkartongen och russinburken och rejäl rumpshaking när jag hällde på diverse frön, nötter och torkade frukter på min yoghurt. Med en stor kopp kaffe till detta så tvivlar jag på om det kan bli en bättre start på dagen.

Jag vet inte om de lever på moln efter berömmelsen de fick efter cykeltestet i måndags eller om de i smyg tagit något prestationshöjande och super-rekord-återhämtnings-piller men mina ben har blivit spritt språngande galna! Jag körde 30-60 intervaller i kväll och jag tänkte att jag skulle ligga på 330w som sist jag körde dessa men med högre kilopond och lägre kadens. Så jag höjde till 3,1 kilopond men det var bara det att istället för en kadens på strax under hundratio som det var tänkt att jag skulle ha pinnade benen på i hundratjugo! Jag lät benen fortsätta och tänkte att de får lära sig en läxa när mjölksyran börjar ta över, men inte, de var envisa så in i ikväll. Jag kollade pendeln flera gånger för att se om det verkligen stämde och det kom en svordom ur munnen varje gång när jag såg att den faktiskt låg på 3,1kp. Det var nog en reaktion på ”Fan om du lurar mig nu Lady”. Någon får gärna kolla läget med testcykeln för att se om hon är att lita på men det hoppas jag. Jag låg alltså kring 370w och med tanke på att Wmax från i måndags är 327 så var det grymt. Nej, nu känner jag att det blev lite väl mycket snack om watt för som många visa män har sagt så finns det inget världsmästerskap i testcykel.

Dagens första pass bedrevs i skidspåren. Solen sken och det var underbart att åka skidor trots att jag hade allt annat än fäste. Det var med andra ord armar och överkropp som fick dra det största lasset under de tre varven på milspåret.

I kväll ska jag försöka plugga lite. Jag har ju faktiskt en skola att sköta också även om det inte är något som jag lägger ner speciellt mycket tid på om jag inte måste. 

När jag såg vilka som var i simhallen idag drog jag en djup suck. Samma dag som jag åkte hem för julfirande var de här och efter tre timmar fick jag, dock efter en trevlig stund där vi pratade om allt mellan grönkålsgratäng och ”Bonde söker fru”, äntligen gå hem. Idag kom jag från simhallen tjugo över tolv, alltså även idag tre timmar efter att simträningen var slut. Dopingkontrollanterna gör ett bra jobb men nog är det drygt alltid när de dyker upp.

Simträningen gick i alla fall riktigt bra. Tolv trehundringar simmades och jag och Jocke drog varannan sträcka. Det skilde sex sekunder mellan den bästa och den sämsta trehundringen så det var fullt godkänt. Jag hoppas verkligen att Jocke och jag utvecklas i samma takt i simningen för det är nämligen ett jättegap upp till de andra triathleterna när det gäller just frisim.

Sist jag gjorde cykeltestet var hösten 2006. Idag gjorde jag det igen och mina förhoppningar var att jag skulle komma upp i samma maxwatt, dvs 313watt. För min form är ju så dålig trodde jag...efter testet kom jag på andra tankar…

Med en puls på 51 satte klockan igång och 42 minuter och 35 sekunder senare tog det stopp. Det var en och en och en halv minut längre än sist vilket är en riktigt stor ökning. Jag var trettio sekunder från att klara av 330watt vilket hade inneburit att jag efter en minuts vila hade fått köra slut på mig på 365watt. Jag tänkte inte så mycket på det, vad mer kunde jag göra? Nej grämningen skötte testledare Magnus åt mig. När jag låg raklång helt utslagen på golvet och diafragman och hjärtat jobbade som hårdast grämde han sig minst tre gånger över att jag inte klarade att cykla den sista halvminuten också. Jag svarade, ganska uppgivet ”men vad ska jag göra då?” Tomas menade i stället på att det kanske var lika bra att det tog stopp här så att jag hade lite att träna för vilket är precis det jag ska göra de tre närmsta månaderna för att i maj göra ett nytt test. De var mäkta imponerade i alla fall, inte minst på mitt syreupptag som nu är uppe på 4.3 liter per minut vilket är en ökning av två deciliter. Trots att jag väger två och ett halvt kilo mer blev testvärdet högre. Pulsen var betydligt lägre. Just nu håller jag på att ställa om mina tankar och nästa gång någon frågar hur formen är så ska jag säga att den är god.

Igår strax efter att Christer Sjögren sjungit sin ”I love Europe” med sitt tillgjorda leende och med en melodi som jag kopplade till Alperna och Tyskland ringde de från jobbet och frågade om jag ville jobba idag. Det passade perfekt eftersom jag ändå skulle ha en lugn söndag. Senast jag jobbade, bortsett från för ett par veckor sedan då jag jobbade fyra timmar, var i november. Det märktes tydligt på jobbar-byxorna och tack vare skärpet slapp folk se ett av de större hängen som nog skådats på en kassörska. Jag började vid åtta och det dimmiga vädret lockade nog inte många att gå upp tidigt på morgonen, själv njöt jag dock av den friska luften, lugnet och fåglar som kvittrade när jag cyklade till jobbet, lite vårkänslor fick jag allt. Under de första nittio minuterna kom det cirka tolv kunder. En av dem var tändsticksgumman. Hon gav mig sex enkronor och utan att fråga letade jag upp fyra tändsticksaskar vilka hon sedan noggrant packade ner i en av sina tre påsar. Jag var sååå nära att låta min nyfikenhet ta över och fråga henne vad hon gör med alla askar men jag hejdade mig, hon får ju faktiskt göra vad hon vill med dem. Jag hade nog inte hört henne ändå, så tyst som hon pratar. Blod blev det idag också, jag skar mig, tänkte det var lika bra att förbereda mig på att se blod inför cykeltestet som jag ska göra i morgon. Den äldre av systrarna Kallur handlade av mig idag och den yngre blev idag snabbast i världen någonsin på sextiometer häck för damer, häftigt.

Nu är det slut på vilandet för min del. I morgon drar träningen i gång med mycket träning, det ser jag verkligen fram emot, för trots att jag bara tar det lugnt någon dag så har jag lätt för att komma av mig, konstigt det där. Av någon anledning stoppar jag i mig mer mat när jag inte tränar än när jag tränar så det får inte bli för många vilodagar på raken för min del.

Det har varit ett underbart väder här i Falun idag och jag njöt för fullt när jag var ute och sprang en kortare runda på eftermiddagen, solen värmde skönt.

I kväll har några av triathleterna varit här på middag, tyvärr kunde inte alla komma. Vi käkade kantarellpaj, tabbouleh, pastasallad med feta, tomat, basilika, babyspenat och rostade solroskärnor, kycklingfile med rosépeppar och vitlök, ciabatta med oliver och soltorkad tomat, rosmaringrissini och en röra på turkyoghurt, vitlök och parmesan. Till efterätt åt vi fruktsallad och smoothie. Det var smaskigt värre och eftersom det blev en massa över har jag mat för hela helgen, toppen. Vi underhöll oss med Singstar vilket alltid är lika roligt. Diskbänken är överfylld med disk nu men varför göra det som jag kan skjuta upp till morgondagen redan idag?..disken får vänta.

I morgon blir det en lugn morgon följt av skidåkning skulle jag tro.

I morgon ska jag upp tidigt igen och simma och trängas med motionärerna. Jag hoppas att inga jag-vill-inte-förstöra-frisyr-och-smink-tanter har tänkt att ha en skön stund i bassängen i morgon. Någon hänsyn kommer inte tas från min sida i alla fall för i morgon ska det skvättas...ordentligt.

I natt vaknade jag och magen började kurra men jag lyckades somna om vilket jag annars har svårt för att göra när jag väl har blivit hungrig. När jag vaknade i morse var jag hungrig och det händer väldigt sällan. Jag åt frukost och stack upp till simhallen för simträning och blev riktigt hungrig under träningen. När hände detta sist egenligen? Det märks att jag är igång ordentligt med all träning, kroppen skriker efter energi.

I går kväll var jag och fikade hos Anna, tjejen som jag delade lägenhet med innan jag flyttade hit, ca trehundra meter iväg. Vi har verkligen jättetrevligt ihop och det roliga är, är att vi är varandras motsatser. Hennes stora intresse är datorer och hon ägnar mycket tid framför den i form av datorspelande och filmtittande. Hon lägger sig oftast sent på natten och sover ofta länge på dagen. Det är ytterst sällan jag sover så länge som till nio och träning som princip är det viktigaste i mitt liv är hon inte mycket för. Jag lyckades dock inspirera henne att börja träna lite grann och välja bättre alternativ att äta när vi bodde ihop. Hon har lärt mig en hel del saker på andra områden, så vi kompletterar varandra.

Hunden är inte hemma på dagarna längre. Jag ringde Kopparstaden i måndags och det verkar ha gett effekt, bra det.