I kväll blev det en tunnbrödsrulle med keso, skinka, babyspenat, persilja och en massa vitlök. Jag har blivit krasslig igen, snorig och rinnade ögon. Feber-termometern står på något högre än normalt. Skit.

De ringde från Falu lasarett förra veckan och flyttade operationstiden till på onsdag. Anledningen till att jag ska opereras är att benbiten som gått av, som ledbandet för övrigt sitter i, hade roterat när jag föll. När jag var hos ortopeden förra veckan så var tummen lika stadig som den vänstra och med tanke på att jag inte har speciellt ont i tummen så börjar jag tro att den har roterat tillbaks av sig själv. Jag tycker i alla fall att de ska ta en ny röntgenbild, jag ska fråga om det är möjligt. I vilket fall så gäller det att jag blir frisk till på onsdag. Jag vill absolut inte flytta fram operationen. På torsdag är det nämligen tänkt att jag och övriga triathleter ska cykla till Älvdalen, för ett tredje helgläger. Det vill jag inte missa.

Jag hade planerat tidigare i veckan att jag skulle ut och gå idag. Jag tycker om att gå, speciellt med stavar eftersom jag med hjälp av dem kan hålla uppe benfrekvensen och för att överkroppen även får arbeta en del.

Trettio kilometer; 04.19.51 effektiv tid

Snitthastighet; 8.40 / km

Snittpuls; 122 

Framsida lår fick jobba ordentligt och jag blev överraskad av att det tog så hårt på kroppen som det gjorde. Jag gillar det där, att nöta på under lång tid, och fortsätta att nöta även när tröttheten kommer.

Igår kväll överraskade stor del av klassen en klasskompis som fyllde år. Vi sjöng för honom och kom med tårta och med en Vasaloppsstart till nästa år. Han bor mitt emot mig och när vi var i hans lägenhet såg vi in till mina grannar som är ett par yngre tjejer. De skulle iväg på fest de också och vi såg hur de speglade sig om och om igen och hur en av tjejerna stod och dansade framför spegeln. Det skrattade vi gott åt.

Det roliga är att vår kväll slutade med dans. Vi började med ”Fågeldansen” och eftersom Puttes lägenhetskompis hade asiatiska utbytesstudenter på besök fortsatte vi med ”Små grodorna”, ”Räven raskar över isen” (eller risen som jag sjöng när jag var yngre), ”Prästens lilla kråka” och ”Vi äro musikanter”. Det var inte precis igår som jag sjöng och dansade de här midsommar- och dansa-ut-julen-visorna men det är inget som jag glömmer i första taget. Nu har utbytesstudenterna verkligen något att berätta när de återvänder till sina hemländer.

Igår var jag på Dalregementets IF:s årsmöte. Det var helt klart på tiden att jag blev insatt i föreningen och dess olika sektioner. Vi var ett tjugotal på mötet och det var en person som jag uppmärksammade direkt. Det var en man kring trettioårsåldern. Han hade en kropp som liknande en sumobrottares fast i betydligt mindre storlek och hade ett långt rakt hår som var uppsatt i en knut i nacken (vilket även sumobrottare har). Han hade en mössa med USA:s flagga på och tydligen var han indian. Jag undrade direkt vilken sektion han var med i och vid en kortare presentation fick jag svaret. Han är med i triathlonsektionen och för några månader sedan genomförde han en Ironman. Jag hade nog ett rätt förvånat ansiktsuttryck efter att han nämnt det. Det var strongt gjort helt klart, dock undrar jag hur knäna och andra leder mår med tanke på den kroppsvikten som han måste ha.

Det var en gubbe som springer en hel del som också inspirerade på mötet. Han sa ” Det märks att jag börjar närma mig åttio år. Det går lika fort när jag springer, men det tar längre tid”.

I onsdags kväll när jag var inne på skidforum.se kom jag över något som heter Brå-sterk. Det är ett norskt(tror jag) träningsredskap som många skidåkare använder sig av. Igår förmiddag föreslog Tomas att jag skulle använda just en sådan, nu när jag inte kan vara i vattnet. Det finns en Brå-sterk i friidrottshallen och jag testade den igår. Det var hyfsat tungt måste jag säga, vilket i och för sig inte är så konstigt efter som jag drar min egen kroppsvikt.

Jag var ute på ett cykelpass i förmiddags följt av en kortare löptur. Det är enkelt att ge sig ut och träna nu när det är vår i luften; tio grader i skuggan och närmre tjugofem i solen. Inte konstigt att den svarta grannkatten låg och myste på asfalten när jag kom hem.

Jag är precis hemkommen från en dryg timmes jogg uppe på Jungfruberget. Med solen på väg upp var det en fantastisk utsikt över sjön Varpan och i bakgrunden låg bergen som hade en touch av rosa. Senare under turen strilade solens strålar genom träden och tillsammans med snön som låg på marken var även det en vacker syn. Jag kände ett lugn.

Nu ska jag äta frukost och sedan cykla upp till simhallen där övriga triathleter ligger och plaskar. Jag ska köra lite styrka där så att jag åtminstone får känna lukten av klor och höra ljudet från när de andra simmar.

Besvikelsen har lagt sig...

...jag är glad att jag är triathlet och inte simmare:-)

Det är dags att ta nya tag i löparskorna och på(i?) sadeln.

Jag ska opereras. Det är konstigt att läkaren på akutmottagningen i Mora inte nämnde någonting om det. Enligt honom skulle jag ha gipset i fyra veckor och sedan var jag fri. Detta godtog jag och kände att min gipsade tumme inte skulle störa mig nämnvärt i min träning och att det var något som jag skulle kunna stå ut med efter att ha haft en riktigt givande upplevelse i Vasaspåren. Simmat har jag gjort, tre pass i veckan innehållande ben och enarmssim, för att på så vis kunna behålla vattenkänslan någorlunda under den här perioden.

Jag var kallad till ortopedkliniken här i Falun idag. Jag kom därifrån med ett gips som inte får bli blött alls, vilket gör att jag kan glömma simningen. Efter operationen på måndag får såret inte bli blött inom den närmsta veckan och efter det får jag kanske, om de lägger på ”rätt” gips, simma igen. Det gipset ska sitta på minst tre veckor. Fyra veckor blev sex veckor.

Vänster fot

Bröstryggen

Höger tumme

Jag tycker att det räcker nu.

Tillsammans med en bit sjuttioprocentig mörk choklad är detta ett njutbart intag till eftermiddagskaffet.

Igår införskaffade jag mig boken och uppslagsverket ”Vad varje svensk bör veta” i syfte att bättra på min inte alltför goda allmänbildning. Det första ord jag slog upp var så klart ”triathlon” eftersom det är något som jag definitivt anser att varje svensk bör ha vetskap om. Jag fann den här förklaringen;

”Triatlon, mångkamp med simning, cykelåkning och löpning i en följd utan paus. Det är en ytterst krävande tävlingsform, men distanserna varierar. Den ursprungliga triatlontävlingen, Iron Man på Hawaii, består av simning 3700m i öppet vatten, cykling 180km och ett maratonlopp (42 195m). I OS (sedan 2000) är distanserna respektive 1500m, 40km och 10km.”

Triatlon…triathlon på ett språk som är obegripligt för mig att förstå.

Mångkamp…nja ingen bra beskrivning av triathlon precis.

Cykelåkning…det är väl inte direkt det jag skulle vilja säga att jag sysslar med när jag tävlar. Jag är förvånad att det inte stod tantbröstsim och jogging som förklaring till de övriga grenarna i mångkampen.

Triatlontävling… återigen ett felstavat ord av en person som inte har någon aning om vad triathlon är.

Iron Man…är en seriefigur och superhjälte.

3700m…möjligtvis om det har varit storm under natten före tävlingsdagen och bojarna på så vis har förflyttat sig närmre land eller om en tävlingsdeltagare är missnöjd med avståndet och anser sig själv ha rätten att flytta på bojen.

Vad varje svensk inte bör veta.