Jaha, då är ytterligare en dag till ända. Jag är trött i kroppen och jag ser fram emot att lägga mig och sova. En god middag har intagits i kväll bestående av pasta, hemmagjorda smakrika köttbullar, röd pesto, babyspenat, broccoli och parmesan följt av en bit mörk choklad, vilket var precis vad jag behövde.

Triathleterna cyklade till Bjurs i eftermiddag för att köra i Baggbobacken. Det är en lång backe med en del riktigt branta partier. Jag tyckte inte om cyklingen uppför då jag fick kämpa alldeles för mycket för en knapp styrfart och tummen gillade inte nerfärden eftersom vägen är väldigt ojämn. Jag körde en sväng på platten innan jag bestämde mig för att ge mig på backen en gång till. Jag växlade ner till en av de lägre växlarna och när jag påbörjat backen hände något med cykeln. Vajern till bakväxeln hade gått av vilket betydde att jag bara hade två växlar att cykla på, den lilla och stora klingan fram och endast den tyngsta bak. Vi skulle köra lagtempo hem och tack vare att vinden låg mot Falun kunde jag både hänga med och hjälpa till med farten. Väl hemma sprang jag trettio minuter lugnt. Nej, nu är det läggdags.

I morse när jag drog upp persiennerna vräkte snön ner. Under förmiddagen gick det över till snöblandat regn och sedan till regn. Tre timmar på cykeln skulle avklaras och när jag tittade ut från mina fönster såg det inte ut som om att jag skulle kunna cykla racer eftersom ett tjockt lager snöslask täckte marken. Det var inget annat att göra än att ta ut Scott igen och dubbdäcken var fortfarande på eftersom jag inte haft möjlighet att byta dem då två händer krävs. När jag kom ut på större vägar insåg jag att de var fria från slask, såklart, men jag kände inte för att vända om och byta cykel.

Det kändes, inte helt oväntat, tungt att cykla, men jag har hört att det ska göra en stark det där, att cykla på heldubbad MTB, i april, själv, på asfaltvägar, dessutom när jag lika gärna kunde cykla racer. 

I förmiddags tänkte jag ut och cykla själv och efter att ha dammat av Bianchin som inte sett dagsljus sedan i somras styrde jag turen runt Runn. Återigen var det inte tänkt att jag skulle träna själv utan jag träffade tre triathleter som också planerat en runda runt sjön, perfekt tajmning. Det var mycket trevligt med sällskap speciellt när det började regna eftersom jag då bara reflekterade över att det blev kallt och inte över vad jag egentligen håller på med, vilket jag nog gjort om jag cyklat själv. Väl hemma blev det rengöring både av mig själv och av cykeln och sedan ställdes Bianchin in i garderoben igen på sin nya plats, utanför MTB:n.

I eftermiddag gav jag mig av på en timmes löptur och jag behöver, vid det här laget, egentligen inte berätta var den bedrevs. Jag har skaffat en ny favoritplats här i Falun och det råkar vara ett visst berg som ligger några hundra meter från min dörr och som har ett stort antal stigar som bara väntar på att bli besökta av mig. Jag var där två gånger igår och njöt av förmiddags- och kvällssolen.

I eftermiddag gav jag mig ut i det sköna vårvädret på en lång gång/löprunda på Bergstigen. En bit in i skogen gick jag förbi två japaner som hade kameran i högsta hugg för att ta kort över den fantastiska utsikten över Varpan. Efter att jag passerat mitt blåbärsställe kom jag in på mindre stigar och det dröjde inte länge förrän jag började skrämma upp mig själv med att en björn skulle hoppa fram bakom en stor sten, detta efter att ha läst i tidningen om en man som blivit halvt söndersliten av en sådan bjässe. Med musik spelandes i öronen främst i form av ”Love generation” blev det en hel del dansanta steg och allmänna konstiga rörelser som kroppen kände för att göra. Jag var dock noga med att se mig omkring för att inte helt göra bort mig inför en skogssökare. Efter ett skutt tittade jag bakåt och såg Annie komma springandes. Jag gjorde henne sällskap och underlaget längre in i skogen var en blandning av is, lera, slask och djurskit. När vi närmade oss skidstadion såg vi en snubbe som åkte skidor. Han måste ha en väldigt god motivation eftersom det var tio grader varmt, regn och isiga skidspår. Efter att Annie och jag delat på oss fortsatte jag upp på stigarna på Jungfruberget gåendes och jag hittade en stig som måste var den brantaste och längsta på Jungfruberget, hur har jag kunnat missa den tidigare? Jag var tvungen att ta den två gånger och vaderna brände. Väl nere igen mötte jag en ung, smal tjej med blek hy, svarta åtsittande kläder och ett långt, rakt svart hår. Hon gjorde sitt bästa för att dölja sitt ansikte och hela hennes uppenbarelse var scary. Efter femton kilometer var jag hemma igen efter en av de bättre upplevelserna i skogen.

Nu är det apelsin-mango-och-vem-vet-vad?-nerkladdade bandaget som låg utanför gipsskenan utbytt mot ett nätt blått sportgips som ska pryda min hand de avslutande tretton dagarna av den här gipshistorien. I morgon bitti blir det med andra ord enarmssimning igen.

I morse sprang jag förbi en kulstöterska som var ute och promenerade. Det är väl inte direkt det jag skådar varje dag men precis som jag trodde var hennes syfte att tappa något kilo inför säsongen genom att promenera före frukost ett tag framöver. Jag frågade henne om hon intagit kaffe före promenaden men hon hade ingen aning om koffeinets inverkan på fettförbränningen. Det var förvånande att höra men samtidigt lite roligt eftersom skillnaden mellan dessa idrottare och konditionsidrottare blev än tydligare, för vilken uthållighetsidrottare är inte medveten om koffeinets effekt på fettförbränningen? Hon tackade så mycket för tipset och sedan sprang jag vidare för att utföra mina backintervaller.

Dagen inleddes med löpning på Jungfruberget, nice as always när solen skiner. Vid frukosten ögnade jag igenom flera nummer av Falukuriren vilka låg i en hög innanför dörren när jag kom hem igår. Det blev lax till lunch, följt av en stund i horisontellt läge, kaffe och sedan var det dags för sex styck åttaminutare på testcykel. Det gick fint men det är alltid lika skönt när jag är klar, när jag får stretcha, dricka min smoothie och känna mig nöjd över passet.

Brorsan ringde idag och ville ha hjälp med sina matvanor. Jag tjatar jämnt på honom att han ska äta mindre mackor och mer lagad mat. Ändå var det jag som åt tunnbrödsrullar till middag idag, lev inte som jag lär…