Direktlänk till inlägg 22 februari 2009
Fascinerande vad snöfall kan orsaka
Jag har funderat på om jag någon gång kommer att åka de nio milen mellan Sälen och Mora och njuta av folkfesten, stå och prata med funktionärerna och andra skidåkare vid kontrollerna och allra viktigast; att dricka blåbärssoppa. Jag har tänkt att jag någon gång skulle vilja göra det, men har varit mycket tveksam till att jag skulle göra det. För mig gäller det ju att ta mig från Sälen till Mora på kortast möjliga tid och i år hade jag precis som förra året med mig all den energi jag behövde inta. Under loppets gång insåg jag dock att om jag någon gång ska dricka den klassiska vasaloppsdrycken, så var det i år, för i år handlade det för mig inte om att åka så snabbt som möjligt, utan helt enkelt att ta mig i mål.
Jag var riktigt laddad före start, vi stod lite längre bak i ledet i år men jag kom över startlinjen tre minuter över sju. Jag insåg snabbt att jag inte hade något fäste alls, temperaturen var kring -3grader istället för -6 som de lovat. Jag tog beslutet att valla om direkt, nedanför första backen. Det var så klart en massa folk som åkte förbi mig vilket också skulle innebära en massa folk som åkte mindre fort som jag sedan var tvungen att ta mig fram emellan, jag kände verkligen att; så här långt bak hör jag inte hemma, jag stakade medan många diagonalade. Smågan åkte jag förbi precis som förra året och därmed åkte jag också förbi en massa åkare. Mellan Smågan och Mångsbodarna stakade jag på riktigt bra och jag insåg hur mycket jag tycker om hela grejen, vilken otrolig upplevelse det är. Efter Mångsbodarna började det dock snöa, och det var inte lite snö. Det frös på under skidorna, ett led bildades och det krävdes otroligt mycket för att köra om eftersom spåren bredvid var igensnöade, många misslyckade försök och mycket frustration. Risberg åkte jag också förbi och mellan Risberg och Evertsberg var det fruktansvärt. Jag hade dessutom riktigt on i mina triceps, de har aldrig fått jobba så hårt (jag har dock aldrig haft så ”vältränade” triceps heller som har kunna arbeta på det sättet). I Evertsberg stoppade jag i mig en hel del energi och jag visste att det var mycket nerför efter den kontrollen, dessutom hade det slutat snöat så humöret började bli gladare igen. Men vid Oxberg så hade det börjat snöa och jag var ordentligt trött i triceps och framsida axlar. Ut från Oxberg åkte jag som jag skulle ha åkt genom hela loppet eftersom det var bra spår precis där, och jag hörde några som sa ”Åh där är en tjej som åker riktigt bra!” Det varade väl i ungefär i tjugo staktag. Fram till Hökberg var det fruktansvärt! Det frös på ordentligt under skidorna och massor av folk stod bredvid spåren för att skrapa av isen. Jag gjorde dock mitt bästa för att hålla dem varma vilket fungerade stundvis. Det var några gånger jag var nära till gråten, en ny sida som jag hittade hos mig. I Hökberg lämnade jag in skidorna vilket gjorde att det i alla fall inte frös på mer. Efter Hökberg är det en ganska rejäl nerförsbacke och det var bara ett ställe att åka på; två fördjupningar, inte så kallade spår, där avståndet mellan de två fördjupningar varierade en hel del. När det var 17km kvar började jag peppa mig själv och när det var 12km kvar var humöret på topp. Spåren var bättre, det hade slutat snöa, jag hade krafter kvar. Jag åkte igenom Eldris där jag drack en mugg blåbärssoppa bara för att (nu har jag det avklarat) och sedan var det muntra miner fram till mål. Det kändes overkligt att det bara var så få kilometer kvar. Det gick inte snabbt på slutet, mycket folk körde förbi mig men jag orkade heller inte bry mig, jag var nöjd med att bara komma i mål och det med sinnesstämningen på topp! Sluttiden blev 7.34.23
Hejdå bloggplatsen, tack för mig, http://lina-karlsson.blogspot.com ...
Det där var kanske inte riktigt sant. Jag har ju faktiskt tränat ändå, men kanske inte i några större mängder. Jag har även lyckats få rejäl träningsvärk i lattissimus, det är inte ofta jag har det, men det krävdes ett Wii-spel för att få det, kan ni...
Löpning i morse med 5 x 2 min då jag löpte ut lite mer men med avslappnad löpning. Vänstra nedre extremiteten var inte på topp idag, ont i ljumske, vad samt fot och i kväll blev det knådning av den inre tvillingen på vänstervaden. Jag har en sena som...
Ni vet, när jag inte skriver så tränar jag inte, så förutom några spontana armhävningar, fuskdips och några plankställningar har det inte bedrivits mycket träning de senaste dagarna. Jag trodde att det skulle dröja tills i morgon innan jag var jag ig...
Jag kan springa, jag är inte rädd. Jag kan springa, jag är inte rädd. Jag kan springa, jag är inte rädd. Jag kan springa, jag är inte rädd. Jag kan springa, jag är inte rädd. Jag kan springa, jag är inte rädd. Jag kan springa, jag är inte rädd. ...