Löpning i morse med 5 x 2 min då jag löpte ut lite mer men med avslappnad löpning. Vänstra nedre extremiteten var inte på topp idag, ont i ljumske, vad samt fot och i kväll blev det knådning av den inre tvillingen på vänstervaden. Jag har en sena som irriterat i vänsterfoten sedan ett par-tre månader (fel skor på jobbet - dumt, dumt) och jag har ibland satt i foten annorlunda när jag sprungit så det har väl blivit någon felbelastning. Det ska snart åtgärdas med lite mer knådande och med återgång till min normala fotisättning. Höger knä verkar må bra i alla fall vilket är mycket glädjande!

Ni vet, när jag inte skriver så tränar jag inte, så förutom några spontana armhävningar, fuskdips och några plankställningar har det inte bedrivits mycket träning de senaste dagarna. Jag trodde att det skulle dröja tills i morgon innan jag var jag igen men redan i förmiddags hade jag en positiv och lugn känsla vilket direkt speglas i träningsvilja. Några droppar föll från himlen under löpningen och efter tjugo minuters lunkande ville benen sträcka på sig så det blev några fartökningar innan de avslutande utfallsstegen. I eftermiddag cyklade jag på testcykel igen, två veckor sedan sist vilket kändes. Det var tungt, pulsen hög, andningen lugn men jag körde igenom det jag planerat förutom att jag fick ge vika för några watt. Sammanfattningsvis är jag nöjd och glad över dagen!

Jag kan springa, jag är inte rädd. Jag kan springa, jag är inte rädd. Jag kan springa, jag är inte rädd. Jag kan springa, jag är inte rädd. Jag kan springa, jag är inte rädd. Jag kan springa, jag är inte rädd. Jag kan springa, jag är inte rädd.

Dubbla löppass idag, korta pass på en halvtimme vardera. Det första lugnt, det andra med lite fartinslag. Men det viktigaste är; jag kan springa, jag är en löpare, jag vågar!

Cyklingen till Älvdalen gick riktigt bra, långt över förväntan. Jag kom i väg fem över halv sju, mörkt men småmysigt. Höjdpunkten på hela passet var strax före Rättvik med utsikten över Siljan, finfint. Jag hade en svacka på cirka tio sekunder när det var 22km kvar till Älvdalen, det tog emot att cykla utför, men då stannade jag direkt, åt en banan och cyklade sedan resterande kilometer utan problem. Inte en enda gång under cyklingen ifrågasatte jag vad jag egentligen höll på med och inte heller behövde jag motivera varför jag gjorde det. Det bara flöt på helt enkelt, jag jobbade mig uppför varje backe och tryckte på utför.

Cykel; odubbad cross

Väder; -3 skulle jag tippa, torra vägar

Sträcka; 122km Falun-Rättvik-Mora-Älvdalen

Effektiv tid; 4h 40min

Sammanlagd tid; 4h 50min

Snitthastighet; 26km/h

Antal energistopp; 3

Antal svängar; sju varav sammanlagt tre i Falun och Älvdalen

Största problemet för vintercyklister är att hålla värmen i tårna vilket jag lyckades med denna gång men så krävdes det också sju olika lager på var fot. Det går nog inte att bli för varm om fötterna när man cyklar i minusgrader så det är bara att lassa på en massa lager; Ett par tjocka strumpor, ett par windstopping strumpor, cykelskorna, en form av knävärmare som jag satte framme vid tårna, ett par tunna skoskydd, tidningspapper framme vid tårna och slutligen ett par tjocka skoskydd.

Efter en riktigt god lunch med efterföljande rabarberpaj var det horisontalläge som gällde en stund innan vi skulle avverka eftermiddagens pass i Älvdalens femtiometers bassäng. En och en halv timmes simning; mest arm, teknik och skovel och kroppen kändes pigg.

Under natten till lördagen hade det snöat och det fortsatte under löppasset på förmiddagen. Det blev en lugn (eller snarare långsam) löptur på tre kvart för mig med lite fotövningar före passet. Eftermiddagens simpass skulle enligt Tomas bli ett pass som vi skulle behöva kräla oss upp ur bassängen efteråt. Det började med 50 armhävningar där jag gjorde 20-15-10-5 och sedan följde närmre 4000m med nästan bara frisim arm med dolme, bröstsimsarm, samt fjäril (900m). Därefter avslutade vi med ytterligare 50 armhävningar; jag gjorde dem på knä i stället för att göra dem på fötterna på ett dåligt och felaktigt sätt. 5 x 10 denna gång varav de åtta första gick lätt men sedan smällde det bara till i triceps på den nionde, en konstig men skön känsla. Efter middagen var det ytterligare ett pass för dagen och detta genomfördes i Älvdalens sporthall. Vi spelade innebandy och basket, vilket var det absolut jobbigaste passet på hela lägret. Innebandy är definitivt inget för mig, jag kände mig så otroligt lost, däremot basket behärskade jag lite bättre. Riktigt bra träning för mig i alla fall!

Igår var det ett simpass till på omkring 4000m innan lunch och avfärd hemåt. Det var en del A1 vilket innebär lugn simning men det funkar verkligen inte för mig när det står A1 för då blir snarare A0,5 för mig, det går så långsamt (!) så jag måste börja tänka en fart högre i fortsättningen. Det kan ju förstås också berott på att kroppen inte var så pigg längre.

När Falun vaknade i går låg det snö på marken och solen var på väg upp. Ett cykelpass väntade och det blev en riktigt skön tvåtimmars tur med sol, gnistrande snö (lite) och med Åsa i sällskap. Benen och kroppen hade verkat återhämtat sig under natten och det var lättcyklat med min ganska nyligen köpta begagnade cross som jag bara har cyklat på ett par gånger tidigare, och som testades inför fredagens långpass. Vi ska nämligen till Älvdalen igen på läger och denna gång sällskapar orienterarna och cyklisterna triathleterna. De flesta åker dit med högskolebussen och blir avsläppta en bit före Älvdalen för ett långpass löpning men eftersom det inte lockar mig att springa så långt cyklar jag dit med start klockan halv sju i morgon bitti. Några av cyklisterna ska också cykla dit men ett par timmar senare men jag vill vara framme till lunch så att jag hinner vila upp mig lite inför eftermiddagens simpass.

Idag simmade jag några längder och sprang några meter i vattnet så det var egentligen mer tidsfördriv än träning.

Igår morse simmade jag knappt en timme, var egentligen inget speciellt med det passet förutom att jag fick syra direkt på en kort serie då jag varken tog i särskilt mycket eller simmade särskilt snabbt, det känns ju bra... På eftermiddagen var det intervaller på testcykel som gällde, åtta fyraminutrare denna gång, pulsen högre, och andningen tung men väldigt lugn. Återigen kändes det endast i framsida lår och det konstiga är att det bara gör ont ytterst, det går alltså inte djupt in i musklerna, kan vara något med sittställningen, kanske.

Före lunch idag gick jag drygt tio kilometer med en tio kilos ryggsäck, flackare bana den här gången, medelpuls på 127, 1h 35min tog det. När jag kom hem kändes det att det var mer än en vanlig söndagspromenad som jag varit ute på. Två timmar senare låg jag i bassängen för ett riktigt jobbigt men nice simpass, det jobbigaste passet jag kört sedan Älvdalenlägret för ett år sedan (det säger ju också en del om hur mycket jag har simmat på senare tid). Frisimmet kändes riktigt bra! Tänk om det alltid kunde kännas så, igår morse gjorde det inte det! Låg och funderade på hur jag simmade just idag och kunde ta ut några bitar som jag ska försöka ta med mig till nästa pass. Vi simmade även benspark sammanlagt 12x50 start 60 vilket tog rejält, det kändes att benen fått jobba hårt de senaste två träningspassen. Mycket stretching blev det efteråt och nu sitter jag här med sådan där riktigt skön trötthetskänsla! I morgon förmiddag blir det ett rullpass på cykeln ett par timmar för aktiv återhämtning.

Jag tycker det är häftigt att jag vaknade med träningsvärk i hamstrings, gluteus och rygg i morse efter gårdagens promenad. Jag kan höra mamma säga; Hur kan du få det, du som är så vältränad? Men det är just därför jag har träningsvärk idag; för varenda steg jag tog i går var med full fart framåt oavsett om det var uppför, över krönet eller nerför. Hade jag varit otränad hade jag antagligen inte orkat utan hade bara tagit mig igenom de åtta kilometrarna vilket inte hade varit någon större ansträngning för kroppen. Det är skillnad det!

Det blev bara en minitur på cykeln idag, rekade lite. När jag vaknade i morse kände jag mig seg och det är skönt att kunna se med stora ögon varför jag tränar och jag kunde därför ta det lugnt med träningen idag. Jag tränar för att jag mår bra av att arbeta med min kropp och jag tränar helt för min egen skull, när och hur mycket jag vill!

…som det visst heter tränade jag idag. Fötterna fick känna på hur livet är i ett par 1.8 kilos kängor (0,9 kilo per känga) och ryggen fick känna på att bära en ryggsäck på 8 kilo. Jag fick ett brev hemskickat i förrgår där det stod att jag kunde hämta ut en del av utrustningen redan nu så igår cyklade jag till serviceförrådet. Jag sa att jag hade en storlek runt 43 och han kom med två par, den storlek som motsvarar 43:or och en storlek mindre men det blev till slut ett par som var ännu större; för 270mm fötter. Både fötter, ett par knästrumpor och ett par rejält tjocka strumpor ska få plats där i. Drygt åtta kilometer på Jungfruberget blev det idag på 1h 16min, 130 i höjdmeter, 134 i snittpuls och 167 i maxpuls. Det var inte alls jobbigt för ryggen/nacken med den vikten på ryggsäcken så nu kan jag öka på kilona lite i taget. Kängorna satt också bra, inga skavsår eller tryck någonstans. Armarna skulle också få sitt idag så det blev 8x50 stakdrag med slang innan jag nöjde mig för dagen.

Igår blev det dubbla pass i bassängen, simning på morgonen med en huvudserie (eller rättare sagt den enda serien efter insimmet) på 3000m; 4(4x175-50) fr – dubbelrygg, start tre minuter så det var lång vila. Erik simmade 200ingar på samma starttid, det passar mig perfekt att göra så, även om jag simmar kortare så simmar vi ungefär under lika lång tid och vi blir klara samtidigt.

Löpning i vattnet på eftermiddagen, några trettiosekunders intervaller, riktigt jobbigt, var tvungen att verkligen anstränga mig för att lyckas fokusera på alla tio. Jag avslutade med några armhävningar, är uppe i femton nu, har kommit över den värsta tröskeln för nu tycker jag till och med att det är riktigt kul.