Jag har en lättare förkylning och huvudvärken har kommit och gått sedan i måndags. Jag har tagit det lugnt och druckit mycket ingefärste (kokt färsk ingefära i vatten), ätit vitlök och legat under en varm filt, i min sköna soffa och tittat på film.

Det återstår att se när jag tar på mig träningskläderna igen. Jag känner mig i alla fall rastlös, det är en sak som är säker. Något saknas helt enkelt.

Det krävs inte mycket för att mina smilegropar ska bli synliga...

...både söta och fula på samma gång...

...åhh vilka ögon...

..frågan är om de har det där extra som krävs för modellyrket?

En bunte med små post-it lappar ligger framför mig på skrivbordet och en penna ligger bredvid. Jag låter orden komma;

Kärlek, lycka, balans, harmoni, äventyr, utmaning, lugn, frihet, livskvalité, glädje, inspiration, spänning, skratt, frid, njutning, hopp, tro, framtid, vänskap, kreativitet, möjlighet, tillit, tilltro.

Orden hamnar på väggen framför mig och dessa kommer jag att se, om inte medvetet så omedvetet varje dag. Jag ler och känner ett lugn i hela kroppen.

Under de senaste dagarna har jag bland annat hunnit med att bli tjugotre år, haft klassen hemma på kalas, ätit av mammas otroligt smaskiga och väldigt uppskattade chokladkolatårta, testat på streetdance, gått på Faluns så kallade höstmarknad, tränat, promenerat, tittat på film, skrattat och gråtit.

I morse när jag och mamma var ute och gick skulle jag visa henne den stretchingövning som jag anser vara den bästa för framsida lår. Eftersom det var tidig morgon kände jag på bänken som jag tänkt lägga mig på för att se så att den inte var blöt av daggen, och drog handen över träet som jag såg var väldigt glansigt. Förvånad märkte jag hur handen gled och hur det bildades mönster från mina fingrar på bänken. Handen blev grön-blå och på en lapp som satt synlig från andra hållet stod det ”Nymålat”. Haha, snacka om att jag är glad att jag inte lade mig på bänken. Det hade inte varit vidare roligt att gå de sista tre kilometrarna hem med ena kroppshalvan och delar av ansiktet färgade.

Idag insåg jag återigen hur roligt jag tycker det är att styrketräna. Antagligen beror det på att det märks så tydligt när träningen går framåt. Antalet reps känns få jämfört med förra veckan eller att antalet kilon känns lätt. Det är också väldigt trevligt att träna i friidrottshallen eftersom där nästan jämnt är mycket folk. Om man vill prata mellan seten eller övningarna finns det någon att snacka med om man känner för det, och om man inte vill prata med någon är det ju bara att sätta i hörlurarna. Passet avverkades i förmiddags och när jag kom hem hade mamma lunchen klar; broccoligratäng toppad med rostade solroskärnor och till det åt vi en tomat- och löksallad.

Idag körde vi kvalitativa stakningsintervaller, som jag ville kalla dem för. Eller ja, de två-tre första var väl rätt kvalitativa men sedan blev det mer och mer frustation och kämpande uppför. Vi körde på en avstängd väg, en bit av linjebanan på cykel-SM där det sluttar lätt uppför och sedan lätt utför. Vi körde två gånger fram och tllbaks så det blev fyra längre stakningsintervaller på 1,9km/1,35km/1,9km/1,35km. Linapina filmade mig och Staffas och hon korrigerade mig i min teknik; att jag skulle fram och upp med höften i stakningen så att jag reser mig mer, bra!

Just det ja, i kväll stod min mamma helt överraskande utanför min dörr. Hon tog tåget upp hit och har planerat att göra mig sällskap i en vecka.

Min lördagskväll tillbringade jag ute på landet. Bodarna är ett ställe som verkligen kan kan kallas för en "håla" vilket vi förstod när vi fick höra att byns egen chokladbutik endast har öppet på fredagar och lördagar. Inte konstigt att invånarna säger att de bor i Gustavskorvens hemort för att folk på något sätt ska kunna lokalisera byn.

Det var en klasskompis och hans flickvän som var värdar för kvällen. Kalaset hölls i en loge och det var otroligt mysigt fixat med långbord, trasmattor att värma rumpan med, ett dansgolv med ljusslingor, en bar och gamla fåtöljer och soffor att sitta i. Med trevligt sällskap, god mat, lekar, sång och dans var kvällen fulländad.

Efter min ombackning på tårtan var det en som sa "Nu får du ut och springa i morgon för att förbränna all den tårtan". Yeah right! Den där exta energin behövdes under mina drygt två intensiva och otroligt roliga och crazy timmar på dansgolvet till blandad musik. Jag vaknade hungrig klockan åtta efter knappt fem timmars sömn så visst hade jag förbrännt den där extra energin.

Efter fyra dagars inaktivitet bortsett från kortare promenader och ett par timmar på dansgolvet och med ett betydligt större intag av mat än jag behövde kände jag idag vilken överskottsenergi jag hade. Det var inte bara jag som längtade efter att få träna utan även rullskidorna som rullade ut från klädkammaren av sig själv när jag öppnade dörren. I eftermiddag när solen kommit fram körde jag en sväng runt sjön Varpan och förlängde med en liten avstickare. Jag kände mig urstark och tänkte till en början att jag förmodligen hade medvind men förstod efter ett tag att så inte var fallet. Vilan hade gjort sitt helt enkelt.