Jag ser med spänning fram emot dagens rullskidepass och hoppas på att Lina äntligen kommer att leva upp till sitt smeknamn. Linapina kan förresten tolkas på mer än ett sätt. Det var en elev på skidgymnasiet som gav henne smeknamnet och den eleven såg förmodligen Lina som en pina. Pappa tolkar det istället som någon som ska pina "Linor". Det får hon gärna göra.

Idag körde jag veckans andra pass på rullskidor, och även veckans andra pass över tjugo kilometer. Distanserna ökar sakta men säkert och jag kan inte annat än att hålla med Lina om att ”Det börjar bli lite för kort för oss att bara köra en timme”. Drygt fyrtio mil har jag fått ihop i år och jämfört med förra årets tre-fyra mil så ligger jag bra till. Jag blir mer och mer säker på skidorna och det är så skönt att slippa lägga energi på rädsla för att falla. Åkningen blir såklart också mer avslappnad. 

Igår körde jag mitt första styrkepass med vikter på väldigt länge. Friidrottshallen lockar igen nu när sommarvärmen bytts ut mot regn och blåst. Jag körde åtta övningar för hela kroppen men med stor fokus på bål och överkropp. Träningsvärken som nästan är oundviklig efter det första styrkepasset infann sig idag trots att jag körde med mycket lätta vikter. Passet tog ungefär en timme med inledande balans- och rörlighetsövningar och det var riktigt kul att stå där med skivstången igen. Tre pass i veckan med dessa övningar är det som gäller de närmsta åtta veckorna. Kontinuitet.

Den låten har jag nynnat på till och från hela helgen...undra varför...

Drygt ett år efter min korta men intensiva paddlingskarriär var det åter dags att sätta sig i en kajak. Jag, Linapina och Staffas (en arbetskamrat till Lina) hyrde kajaker för nybörjare och paddlade ut på Runn. Det var riktigt härligt, åtminstone fram tills att det började åska, då det även blev lite spänning i det hela. Några svärdomar hördes vilket kan ha berott på att kajakerna inte alltid tog den riktning som de som paddlade dem ville... Efter drygt en timme stannade vi och fikade vid Roxnäs udde innan vi tog den kortaste vägen tillbaks till Främby. Det var en trevlig eftermiddag!

Jag och Josefine simmade en sväng i Varpan. Skönt och härligt och en bra start på dagen.

Lite träning har det blivit idag också. Jag var helt slut i kroppen efter lunch men väl ute på rullskidorna kände jag mig riktigt stark; jag hade bra kraft och tryck i stakningen. Det blev en sväng runt Varpan, ca femton kilometer med Linapina. Hemma igen kom tröttheten tillbaka men efter lite vila och intag av energi tog jag cykeln upp till Lugnet och sprang ett kort pass i bassängen och njöt av kvällsolen och det varma vattnet.

Jag har massor av kantareller i frysen som mamma plockade till mig förra året. Det är bäst att äta så att det kan fyllas på med fler...

Omelett med vitlöksfrästa kantareller toppad med persilja och parmesanost, kallrökt skinka och avokado- och tomatsallad.

Utsikt över Varpan på väg till blåbären.

Bären rensade jag, som alltid, i skogen. Skönt att få sätta sig ner en stund efter att ha gått böjd över blåbärsrisen. Det var fridfullt och lugnt, det enda jag hörde var fågelkvitter, en envis fluga och flåsandet från en och annan löpare som sprang förbi.

Frukost för att orka plocka fler bär. Smoothie gjord på vildhallon, blåbär och banan och en macka med keso, skinka, avokado och tomat smakade fint.

Drygt sex liter blåbär, färdiga för att frysas in.

Välbehövlig lunch efter fem timmar i skogen.