Jag ska opereras. Det är konstigt att läkaren på akutmottagningen i Mora inte nämnde någonting om det. Enligt honom skulle jag ha gipset i fyra veckor och sedan var jag fri. Detta godtog jag och kände att min gipsade tumme inte skulle störa mig nämnvärt i min träning och att det var något som jag skulle kunna stå ut med efter att ha haft en riktigt givande upplevelse i Vasaspåren. Simmat har jag gjort, tre pass i veckan innehållande ben och enarmssim, för att på så vis kunna behålla vattenkänslan någorlunda under den här perioden.

Jag var kallad till ortopedkliniken här i Falun idag. Jag kom därifrån med ett gips som inte får bli blött alls, vilket gör att jag kan glömma simningen. Efter operationen på måndag får såret inte bli blött inom den närmsta veckan och efter det får jag kanske, om de lägger på ”rätt” gips, simma igen. Det gipset ska sitta på minst tre veckor. Fyra veckor blev sex veckor.

Vänster fot

Bröstryggen

Höger tumme

Jag tycker att det räcker nu.

Tillsammans med en bit sjuttioprocentig mörk choklad är detta ett njutbart intag till eftermiddagskaffet.

Igår införskaffade jag mig boken och uppslagsverket ”Vad varje svensk bör veta” i syfte att bättra på min inte alltför goda allmänbildning. Det första ord jag slog upp var så klart ”triathlon” eftersom det är något som jag definitivt anser att varje svensk bör ha vetskap om. Jag fann den här förklaringen;

”Triatlon, mångkamp med simning, cykelåkning och löpning i en följd utan paus. Det är en ytterst krävande tävlingsform, men distanserna varierar. Den ursprungliga triatlontävlingen, Iron Man på Hawaii, består av simning 3700m i öppet vatten, cykling 180km och ett maratonlopp (42 195m). I OS (sedan 2000) är distanserna respektive 1500m, 40km och 10km.”

Triatlon…triathlon på ett språk som är obegripligt för mig att förstå.

Mångkamp…nja ingen bra beskrivning av triathlon precis.

Cykelåkning…det är väl inte direkt det jag skulle vilja säga att jag sysslar med när jag tävlar. Jag är förvånad att det inte stod tantbröstsim och jogging som förklaring till de övriga grenarna i mångkampen.

Triatlontävling… återigen ett felstavat ord av en person som inte har någon aning om vad triathlon är.

Iron Man…är en seriefigur och superhjälte.

3700m…möjligtvis om det har varit storm under natten före tävlingsdagen och bojarna på så vis har förflyttat sig närmre land eller om en tävlingsdeltagare är missnöjd med avståndet och anser sig själv ha rätten att flytta på bojen.

Vad varje svensk inte bör veta.

Jag kände mig "tjock” i halsen när jag vaknade i morse och istället för att ge mig ut på cykeln laddade jag vitlökspressen med en solovitlök. Jag pressade ner vitlöken i turkyoghurt och blandade i persilja och så smetade jag ut röran på ett knäckebröd. Sedan var det bara att knapra och svälja. Det var fruktansvärt otillfredsställande. Jag älskar vitlök men inte rå i den mängden. Nu stinker jag ju från alla håll också så det är bäst att jag håller mig inne idag.

Jag följer Vasaloppet på teven nu och jag känner mig riktigt taggad inför nästa år. Jag tror att jag kan förbättra min tid ganska rejält om jag lägger ner mer tid i skidspåren och om föret är lika bra som det var i år. Först när jag har genomfört de nio milen på en tid under sex timmar och tio minuter kan jag tänka mig att ställa upp i Vasaloppet eftersom jag då kan få starta i det andra ledet efter eliten. Fram tills dess är det Öppet spår som gäller.

Jag tittade igenom mina bilder på datorn och fann de här. Bilderna är från år 2002, mitt första år som triathlet, sommaren då jag fyllde sjutton år.

Här simmar jag i Ubbasjön, vilken är en liten sjö med dyngbotten, och en sjö som jag har tillbringat många sommardagar vid.

Lägg märke till mina spretiga fingrar, snacka om noll koll. Min simtränare sa till mig och till övriga simmare, vid första träningspasset efter sommaruppehållet, att jag hade legat och simmat i vassen. Det kan stämma.

Här cyklar jag på min första Bianchi som jag köpte för en billig peng. Jag cyklar uppför även om det inte ser så ut. Det tragiska med den här bilden är den röda hjälmen eftersom det är den hjälm som jag använder än idag. Det är kanske dags för en ny till sommaren eller vad säger ni? Här syns tydligt min stora bröstkorg som jag ärvt av min pappa, den tackar jag för. Där i finns det gott om utrymme för mina lungor.

Jag kan inte säga annat än att det här är ett riktigt snyggt foto.

Här är jag ung, tunn och vältränad. Nu är jag bara tränad.

Mitt gips luktar inte hallon precis. Det har en odör som är näst intill identisk med den lukt som min underställströja hade efter Öppet Spår. Tyvärr är avståndet mellan gips och näsa litet och odören är omöjlig att undvika, vilket är en nackdel med att ha ett gips på handen jämfört med att ha det på foten. Så om någon går förbi mig och tycker att jag luktar gammal svett, så stämmer det, bara så ni vet.

Även om Anna Skipper till en början trodde, i kvällens program av ”Du är vad du äter”, att kvällens deltagare skulle kunna gå ner i vikt endast genom förändringar i kosten och genom träning så förstod hon till slut att det inte var det som var lösningen. Hetsätning handlar om ångest, skuldkänslor och ett otroligt hat mot sin egen kropp. Den kroppen måste en person som lider av hetsätning lära sig att acceptera, trots övervikt och trots att personen antagligen väger betydligt mer än första gången personen tänkte nedlåtande ord om sig själv.

Äcklig, ful och värdelös är ord som ständigt vandrar genom huvudet på en person med ätstörning och straffet är antingen svält (anorexia), hetsätning (binge eating disorder) eller både hetsätning och kompenserade metoder (bulimi). Säg till en hetsätare att äta mindre – hon äter mer. Säg till en anorektiker att äta – hon äter mindre. Säg till en hetsätare att hon är tjock – hon äter mer. Säg till en anorektiker att hon är smal – hon äter mindre. För att kunna bli fri från en stört ätbeteende och för att kunna skapa en god relation till mat, gäller det att acceptera sig själv precis som man är. Acceptera är nödvändigt, älska är optimalt.

(Människan benäms som "hon")

Laxpasta med diverse godsaker...

...mmm