Vilken skön start på dagen...vaknade av mig själv strax före sju. Jag hade inte tänkt göra något speciellt på morgonen men när allt var tyst runt omkring mig och det enda jag hörde var en fågel som kvittrade utanför fönstret så kände jag helt oväntat att köra ett yogapass. Jag bredde ut mattan på golvet, tog av mig barfota och började med att fokusera på andningen. Tidigare har jag blivit uttråkad av att stå i olika positioner och andas men idag tyckte jag att det var riktigt skönt. Det var även behövligt att sträcka ut kroppen som kände av gårddagens styrkepass.

Nu sitter jag och dricker en kopp yogite och äter en minifrukost med keso, torkad frukt, frön och nötter för att sedan inta en större frukost innan jag ska ut i skidspåren. God morgon på er, och trevlig lördag!  

Igår morse simmade jag en timme och jag blev positivt överraskad av både tekniken, känslan och motivationen i vattnet. Från och med nu ska jag simma minst ett simpass i veckan på minst en timme, för jag vill inte längre komma på att det var över en månad sedan jag simmade ett ordentligt simpass...

På eftermiddagen kom jag på den bra ideén att utöva yoga. Jag tyckte det skulle vara skönt att sträcka ut benen som kände av gårdagens cykelpass, vilket visade sig i en form av växtvärkkänsla. Jag gick på yoga två-tre gånger i veckan under hösten 2006, jag älskade det, men därefter tänkte jag att jag kunde köra det själv hemma någon gång i veckan, hmm, hur blev det med det tror ni? Igår var det i alla fall dags och jag satte på en introduktionsdvd för att friska upp minnet. Det hela slutade med att jag, efter fyrtiofem minuter, låg på sängen med en blandning av yrsel, illamående och huvudvärk. Instruktören på DVD;n frågade "Känner du dig yr?" Jo, tackar som frågar! Det beror säkert på ovana att stå med huvudet hängandes neråt och kaffedrickandet en timme före passet kanske inte heller var det optimalaste...kaffe och yoga...förlåt alla yogafantaster. En av alla mina yogiteér hade säkert varit ett bättre alternativ, de får bli en ändring till nästa gång.

Ett testcykelpass blev det i förmiddags, senast jag satt på en Monark var före jul, hmm hur är det med kontinuiteten... Sex fyraminutrare på 220w+ med en minuts vila. Pulsen var inte i närheten av tröskelpulsen, så nästa gång får jag öka på watten, eller så ökar jag på intervalltiden med ett par minuter. Det är nog bättre. Jag avslutade passet med fyra 40sek på 330w+. Jag behöver intervaller, vilket jag förstod efter fredagens cykelpass; Jag cyklade hem genom stan och när jag cyklade på Åsgatan(som är en rak böljande väg) "tryckte" jag på ordentligt och tänkte; " Det här känns ju riktigt bra!" men så tittade jag på klockan och såg att pulsen låg på 145....145! Skrämmande, jag har alltså glömt hur det känns att cykla snabbt!

Den grymma carolafläkten gör sitt för frisyren...

I eftermiddag sprang jag en halvtimme i snöslasket och i snövädret. Så länge jag har glasögon eller keps när jag springer så stör ju inte snöandet alls. Knäet känns men blir det inte värre än så här så ska det hindra mig från att springa lite då och då. Dessutom är det ju väldigt onödigt att belasta knäet dubbelt på en dag så nu ska jag undvika löpning och cykel på samma dag.

Strax efter lunch stack jag upp till friidrottshallen och körde styrka i fyrtio minuter och gjorde de övningar jag kände för efter hand. När jag sedan träffade Klingen i skidspåren strax efteråt utbrast han, tittandes på mina armar; ”Du ser stark ut idag!” Jag skrattade och sa skämtsamt; ”Det gick snabbt, jag har precis varit och styrketränat”. Men samtidigt tänkte jag; ”Va, syns det så tydligt?” För visst var mina överarmar större idag, men inte på grund av muskelhypertrofi (det var mindre än en vecka sedan jag såg Klingen senast) utan på grund av mer vätska i koppen efter att ätit en hel del över det vanliga i helgen. 

Själva skidpasset var väl egentligen inte ett skidpass, jag åkte i trettio minuter inklusive den stund jag pratade med Klingen och för er som känner honom förstår ni säkert att det inte var så många minuter kvar av den halvtimmen att åka på. Spåren var supermjuka idag och jag var inte humörsmässigt på topp så jag begav mig hemåt ganska snart igen, till en tom lägenhet, grabbarna var slutjobbade för dagen.

I morgon bitti kommer det en massa män indrällandes i lägenheten. Fjärrvärme ska installeras och de kommer att springa ut och in som de vill mellan klockan sju och fyra varje dag i veckan som kommer. Bäst att jag går och lägger mig…

I morse när jag vaknade var både ben och huvud sega, trots en lång natts sömn var det inga problem att sova en stund före lunch. Cykelträningen igår gjorde sitt...

Det har blivit två skatepass sedan i går förmiddags. Ett glidarpass igår kväll med Staffas på fyrtiofem minuter då vi bland annat åkte upp första delen av mördarbacken, den biten räckte för mig! Idag hade jag bestämt tid med Klingen klockan ett och med trötta ben cyklade jag upp till Lugnet. Första varvet på sjuan var segare än segast och Klingen fick vänta på mig hela tiden (vilket han förstås hade fått göra även om jag var pigg). Andra varvet kändes lite bättre och då åkte jag före Klingen och visade honom treans och fyrans växel, tydligen åker han bara på tvåans växel (och givetvis femmans utför) men det hindrade inte honom från att åka en halvtimme snabbare än mig på skatevasan...

Ikväll ska jag slappa i soffan framför en film med benen i högläge och hoppas på en piggare kropp i morgon.    

Jag hade en rejäl svacka i kväll, trivdes inte med mig själv och stod helt enkelt inte ut. Det blev inte bättre av att saker krånglade och varje liten grej som gick emot mig gjorde mig irriterad och jag ville bara skrika; jag kom inte ut på hotmail där jag hade ett gammalt mail som jag behövde, skrivaren fungerade inte vilken jag också hade behövt och jag kunde inte ladda upp bilder från kameran. Jag blev sen till simträningen och dessutom var det trögcyklat eftersom det snöat hela dagen. På vägen upp till Lugnet ville jag mest bara gråta, kom upp fem minuter före träningens början och det var ingen trevlig Lina som plockade fram det som behövdes inför träningen. Men från det att jag samlade barnen försvann allt det jobbiga vilket jag insåg först efter att träningen var slut. Barn är underbara! När jag cyklade hem snöade det ännu mer, jag gick bitvis av vägen och tyckte det var riktigt härligt. Jag tittade längtansfullt på all snö och när jag såg en helt orörd plan kunde jag inte motså frestelsen, jag la ner cykeln, slängde av mig ryggsäcken, sprang ut i snön som räckte strax under knäna och slängde mig på rygg, helt underbart! Där låg jag och lät snön falla i ansiktet. Jag önskar bara att brorsan hade varit här! Och vet ni vad...när jag kom hem fungerade både skrivaren och hotmailen och det gick dessutom att ladda upp bilder.

Kranskullan och Staffas vid starten i Berga by

Uppseedad till led fyra med resultatet från halvvasan i tisdags

Hittade en glad Per i samma led

Tätgruppen i andra kontrollen. Segraren i viloposition en bit bak.

Vasaloppet var det ja

Jag och Linapina - grymma vätskelangare

Gunde och Ferry

Sluttiden för Staffas blev 06.35.12; riktigt bra för någon som otränad började åka skidor för ett år sedan...