Jag läste om en person som gör saker som får honom att känna sig levande, och jag förstår precis vad han menar. Jag tänkte på det igår, att från och med nu, vid varje tillfälle som ges så ska jag ut och njuta, oavsett vad jag har planerat (förutom jobb och skola). När solen skiner och det är fem minus; passa på att åka skidor eller långfärdsskridskor, när det har kommit mycket nysnö; passa på att springa i orörda spår, när skoterspåren är som finast; ut och cykla i dem, när stora snöflingor faller i lugn takt; ut och gå promenader. Detta gäller såklart alla årsstider. Idag var just en sådan dag...

På toppen, efter en stigning av ca 130 höjdmetrar

Jag skatade under dagens pass. Jag körde först ett varv runt milen med fokus på tyngdöverföringen och när jag sedan kom ner till skidstadion som var helt preparerad kändes det nästa som att åka långfärdsskridskor. Perfekt läge att köra utan stavar vilket jag gjorde i tjugo minuter. Vilken känsla det var när jag insåg att det faktiskt går riktigt bra att åka utan stavar men med samma arm- och kroppsrörelser som vanligt.

Visst var det en betydligt trevligare upplevelse än sist! Bra spår, bra fäste, mycket snö, åtta minus, fyrahundra personer och en lätt kuperad bana. Vi hamnade tyvärr långt bak i startledet och för mig tog det sex kilometer innan jag kunde börja åka ordentligt. Därefter handlade det bara om att plocka placering efter placering även om det var först på andra varvet som jag började ta i ordentligt (något segstartad!); underbart skönt att få nöta på, utan stopp och utan hinder. Jag fick lite panik efter cirka tjugofem km ”Nej, tänk om jag inte hinner bli trött!”, men det hade jag dock inte behövt oroa mig över. Jag kom i mål som åtta bland de trettionio damerna som åkte, med en tid på 3h 11min. Emma Engstand, landslagorienterare och nr tio på Vasaloppet 2007, var överlägsen bland damerna med en tid på 2h 23min.

Glad men frusen efter målgång.

Igår lade jag på klister på skidorna, ställde ut dem för att klistret skulle hårdna och sedan lade jag på valla. Det hade säkert fungerat jättebra idag… om jag inte hade blivit osäker igår kväll, tagit bort allting och lagt på endast burkvalla. KnasLina! Men jag lär mig.

Jag fick i alla fall bra stakträning idag och när jag inte stakade så blev det antingen saxning eller "löpning" med skidorna. Tiden blev 3.06, helt okej. Men nog hade det varit roligare om jag hade haft fäste! Ett stort plus var att jag inte gjorde en enda vurpa, jag satte bara i knäet i en brant saxbacke en gång.

En tydligen väldigt glad Lina före start

Staffas var också laddad. Han kom i mål på 2.48

Det har blivit mycket träning i helgen och Bergh har hållit mig sällskap. Hon kom i torsdags kväll med sina skidor och det första hon gjorde var att se till att bli ihåg kommen på Intersport när hon gick in dit för att köpa valla, men vadå hon är ju skåning, haha. På kvällen sprang vi snabbdistans uppe på friidrottsbanan, eftersom det var så halt på cykelvägarna. I fredags efter simpasset testade vi spåren uppe på Lugnet för att på kvällen köra ett riktigt pass. Jag säger bara en sak, det är tur att inte alla åker som jag för då skulle vi ligga i en stor hög. Jag måste bli bättre på att gå ur och i spår, det är tur att andra behärskar det.

I lördags var det snöblandat regn och jag körde skate för första gången någonsin och jag ångrade att jag inte tagit på mig riktiga motionskläder, ni vet sådan där riktigt flashig träningsoverall så att jag slapp skämmas över min åkstil. Nåja, efter ett tag fick jag in en del teknik i alla fall och det var en god känsla i lår och säte, det brände riktigt skönt. I går sken solen och det blev tjugoen km klassisk stil och jag körde sammanlagt fyrtiosex km denna helg. En bra början på träningen och jag är inte så leabröten som jag trodde att jag skulle vara. I går kväll sprang jag tretusen meter inomhus på bana, och sammanfattningsvis så kan det inte gå mycket långsammare än så. Efteråt satt jag på testcykeln en timme. Det var jag och en friidrottare kvar i hallen och vi gjorde varandra sällskap. Han skulle springa 4x300m start tjugo minuter…så han hade tid att snacka med mig.

Idag har jag vilodag och jag var ute och gick en och en halv timme före frukost. Jag blev lite förvånad när jag helt plötsligt såg spår av fötter i snön, det måste ha varit kallt…