Igår lade jag på klister på skidorna, ställde ut dem för att klistret skulle hårdna och sedan lade jag på valla. Det hade säkert fungerat jättebra idag… om jag inte hade blivit osäker igår kväll, tagit bort allting och lagt på endast burkvalla. KnasLina! Men jag lär mig.

Jag fick i alla fall bra stakträning idag och när jag inte stakade så blev det antingen saxning eller "löpning" med skidorna. Tiden blev 3.06, helt okej. Men nog hade det varit roligare om jag hade haft fäste! Ett stort plus var att jag inte gjorde en enda vurpa, jag satte bara i knäet i en brant saxbacke en gång.

En tydligen väldigt glad Lina före start

Staffas var också laddad. Han kom i mål på 2.48

Jag har haft en lugn lördag, en dag som jag egentligen skulle ha ägnat åt plugg. Den startade med en morgonpromenad vilket var mycket skönt för höftböjarn och ljumskarna.

Efter lite aktivering av bålmuskulaturen åt jag en gröt- och äggfrukost i vanlig ordning. Därefter blev det en sväng ner på stan och när jag kom hem var jag så där onödigt hungrig. Tuggandes på en morot för att stilla den värsta hungern svängde jag ihop en tonfisk-och pestopasta som var på bordet efter femton minuter.

I morgon ska jag tävla i Orsa och Grönklitt dit Maserloppet är flyttat och det är en tävling på 42km. Jag åker dit med Staffas och vi sa ikväll att vi i alla fall ska under tre timmar, hoppas på det! Det ska visst vara en hyfsat flack bana så det kommer att bli mycket stakning. Efter Linapinas kommentar om att jag stakar som en skogshuggare så är självförtroendet på topp, haha. Skidorna håller på att fixas, temperaturen ska tydligen ligga strax ovanför noll i morgon.

Tävlingsrapport kommer i morgon kväll.

Efter att känt mig lite rastlös i kväll kom jag på den bra idén att återuppta bloggandet igen. Jag kom upp till Falun i onsdags efter två och en halv veckas skönt julfirande i Skåne med mycket julmat och lite träning i form av löpning och styrka. När jag är hemma får jag ofta längtan att flytta hem till byn, till familj, vänner och den speciella stämning som finns i en liten byahåla som Lönsboda. Men när jag närmade mig Falun i onsdags morse ångrade jag mig direkt, en sådan här utsikt slår mycket och den kan jag lova är svårfunnen i Snapphaneskogarna.

Vackra sjön Runn. (Någon gång ska jag också lyckas få en horisontell horisont på mina foton)

I väntan på bussen till lägenheten räddade kameran mig från att bli uttråkad.

Tänk vad morgonsolen kan göra för en tråkig tegelvägg.

Skidkläderna åkte på direkt efter att jag packat upp resväskan och inhandlat mat. Tre skidpass har jag hunnit med på tre dagar vilket känns i ljumskarna nu…. Ett lugnt 12km pass i onsdags, ett 23km pass i går med Linapina, och ett 14km pass idag med fyra styck 2km intervaller med lite högre fart. Lina gav mig tekniktips på att gå i och ur spår och att trampa runt i kurvor så nu kommer det att bli träning på det på varje pass från och med nu. Förhoppningsvis kan det bidra till ett minskat antal vurpor på Öppet spår...

I morgon bitti bär det av till Älvdalen på simläger igen. Det är fjärde gången inom ett år som vi är där och jag tycker det är toppen. Älvdalen är inte precis något vidare livligt samhälle så därför gör vi bara det som bör göras på träningsläger; tränar, sover, äter och vilar.

Första passet är klockan tio i morgon och jag har fixat frukost som jag ska inta i bussen; en mix av kall gröt, en mosad banan, kesella, kanel och rostade solrosfrön. Det återstår att se hur det smakar men mätt och full av energi lär jag bli i alla fall.

Igår och i förgår hade jag stunder då jag ville skrika rakt ut! Det där med att skrika är jag förresten inte vidare bra på, och då menar jag att visa mina känslor på det sättet. När jag tänker efter så har jag faktiskt lyckats med det en gång…det var på en simtävling i Malmö efter att ha gått i mål på 400 meter fritt med tiden 5.00.80 Då kan ni tro att det kom ett läte från mittenbanan byggd på frustration över att jag inte kom under fem minuter.

Jag har känt av knäet ganska rejält de senaste dagarna och det är en blandning av aggression och besvikelse som jag kände att jag ville få ut. Idag när jag vaknade kändes det dock betydligt bättre och det är bara tacka och ta emot även om det är märkligt att det bara kan bli bättre sådär över en natt.

Idag har jag en härlig träningsvärk i kroppen, styrkepasset igår gjorde sitt med andra ord. Jag la in två nya övningar i passet; bråsterk på två olika sätt samt raka marklyft. Det var första gången jag gjorde raka marklyft och jag bad en kulstötarkompis titta så att jag gjorde rätt, vilket jag gjorde. Han sa också att jag skulle känna i baksida lår idag och det hade han alldeles rätt i! Det kunde jag ana direkt eftersom jag var ganska så skakis efter passet.

I morse blev det lugnt på testcykel före frukost och i eftermiddag var jag ute på rullskidor. Det var ett riktigt härligt pass och även om det ibland tar emot att ge sig ut i höstmörkret så är det väldigt skönt när jag väl är ute.

Den här veckan har jag känt mig mer lugn och avslappnad än på väldigt länge. Det beror på två saker; dels så känner jag ett lugn och en trygghet i mig själv som jag inte känt på väldigt länge, dels så har kroppen varit trött eftersom jag ökat på träningsmängden lite denna vecka så när jag inte tränat eller pluggat har jag helt enkelt slappnat av och myst en massa; tänt ljus, druckit te eller kaffe, ätit gott och läst en hel del.

Det jag är mest nöjd med denna vecka träningsmässigt är styrkepassen. För mig är det väldigt viktigt att jag får kontakt med muskulaturen när jag styrketränar vilket gör att till exempel vanliga situps kan bli väldigt jobbiga om de görs på rätt sätt. När jag inte känner den där kontakten gör jag någon form av ändring i utförandet tills det känns så där grymt som det bör göra och just den här veckan har mycket fallit på plats. Det gäller att känna de arbetande musklerna och utföra övningarna med stor medvetenhet. Då ger det en hel del!

I fredags var jag på hockey för första gången någonsin. Det är mycket troligt att det var sista gången också… Jag hängde med Anders och Lina till Leksand, och Malmö vann med 3-0. Det var hög ljudnivå eftersom fansen buade på domarna samtidigt som Peter Jöback agerade fredsmäklare genom att sjunga julsånger på reklamen. Leksandsklacken var dock imponerande.

Jag var på bandy en gång för ett par år sedan så det blir väl lagom att se min första fotbollsmatch live sommaren 2010. Mer lagsport än så behöver jag inte.

Förbundet ordnade triathlonläger här i Falun i helgen och jag var ansvarig för simträningen för de knappt fyrtio ungdomarna i fredags och i lördags morse. Jag hade en hjälptränare så vi kunde dela in dem i två grupper. Det är roligt det där, att vara tränare, tipsa om teknik och skriva pass.

Igår tittade jag även på cykelcrosstävlingen på Lugnet och det var många duktiga falucyklister med att heja på. Superkul att se, dock med frusna tår och fingrar som resultat.

Halloween glömde jag nästa att det var i helgen men i fredags kväll när jag stod och väntade på skjuts kom det en liten kille i scream-mask och mörk huva springandes runt ett hörn med armarna rakt ut skrikandes böööhhhhhh. Han sprang förbi mig och försvann lika snabbt som han kom. Jag insåg att det var halloween.

Det var många reflexvästar ute i kväll i sina promenad- och löparskor. Härligt att se!