När jag bytte tåg i Stockholm igår skulle jag in i en vagn där det bara var en ingång. I den vagnen skulle även fyra barnvagnar, en rullstol och en basfiol(!) in. Lite kaosartat men efter att alla hjälptes åt lyckades tåget rulla iväg enligt tidtabellen. Tågresan gick ”fort”, läste en riktigt bra och ”nyttig” bok som heter ”Älska din kropp som den är”, har läst den tidigare men är värd att läsas om och om igen, och så snaskade jag på nötter, lösgodischoklad och frukt.

Jag kom till Lönsboda vid halv sju och bytte direkt om till löparkläder och sprang åttakilometersrundan. Det var riktigt skönt och härligt, sprang utan musik och fåglarna kvittrade. Solen var på väg ner och när jag sprang hemifrån var den ljusgul med ”rosa moln” runt omkring och när jag vände hemåt var den stor, rund och röd som bara en sol kan vara. Löpningen kändes förvånansvärt bra och det var en skön känsla i kroppen när jag kom hem. Under min uppväxt sprang jag, pappa och brorsan främst tre rundor på grusvägarna här hemma1.6km, 4km och så 8km. Då sprang vi alltid så snabbt som möjligt på varje löppass, vi visste helt enkelt inget annat alternativ. Det var först vid sextonårsålder när jag började med triathlon som jag började springa intervaller och distanspass.

När jag vaknade i morse så regnade det, jag blev lite förvånad, antagligen eftersom jag inte har sett så mycket regn på senare tid. Dessutom började det åska (!), men det var i alla fall bättre än snöstormen som kom förra året till påsk. Lagom till att morgonkaffet var upp drucket så hade det faktiskt slutat både regna och åska och jag längtade ut på en promenad, jag gick fyran och solen trängde till och med fram mellan molnen, härligt. Jag gick och tänkte på hur tacksam jag är som har en kropp som kan ta mig framåt, en kropp som känner lukterna av vår och skog, en kropp som ser all vacker natur, en kropp som hör fåglarna kvittra och vattnet i bäcken porla och en kropp som känner vinden mot min kind!

När jag kom hem åt jag och mamma en grötfrukost med rivet äpple, kanel, rostade solros- och pumpakärnor och med ett nerkläckt ägg. Därefter tog jag direkt på skidskorna och stack ut på pappas rullskidor, det blev tolv kilometer idag varav en del utan stavar. Bäst att ta det lugnt till en början och vänja armbågarna mot stötarna i asfalten, jag är livrädd för att börja känna något i dem. Sedan gick jag ner till byn och hade en skön stund hos frissan, blev klippt och håret blektes, var tänkt slingor men det blev nog lite väl många för hela håret blev väldigt ljust, blev riktigt nöjd ändå! Det kostade under halva priset mot i Falun så det lär bli fler gånger jag klipper mig här.

Jag har bestämt en simdate med Bergh senare idag. Nu ska jag lägga mig i soffan och ta igen mig lite, jag lär nog somna känns det som och sedan vankas det kaffe, mamma börjar nämligen bli kaffesugen och jag tackar inte nej!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hejdå bloggplatsen, tack för mig, http://lina-karlsson.blogspot.com ...

Det där var kanske inte riktigt sant. Jag har ju faktiskt tränat ändå, men kanske inte i några större mängder. Jag har även lyckats få rejäl träningsvärk i lattissimus, det är inte ofta jag har det, men det krävdes ett Wii-spel för att få det, kan ni...

Löpning i morse med 5 x 2 min då jag löpte ut lite mer men med avslappnad löpning. Vänstra nedre extremiteten var inte på topp idag, ont i ljumske, vad samt fot och i kväll blev det knådning av den inre tvillingen på vänstervaden. Jag har en sena som...

Ni vet, när jag inte skriver så tränar jag inte, så förutom några spontana armhävningar, fuskdips och några plankställningar har det inte bedrivits mycket träning de senaste dagarna. Jag trodde att det skulle dröja tills i morgon innan jag var jag ig...

Jag kan springa, jag är inte rädd. Jag kan springa, jag är inte rädd. Jag kan springa, jag är inte rädd. Jag kan springa, jag är inte rädd. Jag kan springa, jag är inte rädd. Jag kan springa, jag är inte rädd. Jag kan springa, jag är inte rädd.   ...