I eftermiddag var det dags för ett skidpass och jag mötte upp Klingen på Lugnet. Idag släppte det äntligen, förra veckans tekniktänkande på tvåans växel gav utdelning idag. Jag hade en helt annan känsla i åkningen och jag kunde följa Klingens tempo, (pulsen ska vi dock inte tala om). Under fömiddagen idag så "såg" jag helt plötsligt bilder framför mig, dels "innefrån" - känslan av att jag själv skatade, och dels såg jag andra åka på tvåans och treans växel. Det måste varit skidskyttet igår som gav mig dessa bilder. Detta bidrog säkert också till dagens framsteg.

Dagens Klingen;

Skrattandes sa han "Du skulle sett mig när jag var föråkare på Skidspelen, vi bara flög utför vallen", samtidigt som han pekade och visade med ena staven. Detta sa han till en man söderifrån som var på besök i Falun och som skulle passa på att åka när han ändå var här, han hade sin fru ståendes längre ner i backen upp från stadion, livrädd för att åka upp eftersom hon visste att hon sedan var tvungen att åka nerför tillbaks igen...

Tre skidpass i solsken har genomförts i veckan. I tisdags blev det ett glidarpass på ett ganska mjukt underlag efter måndagens snöade. Jag åkte på helt nypistade spår vilket kändes häftigt speciellt när jag sedan tittade tillbaka och såg spåren efter mig. I slutet av passet såg jag att mördarbacken precis hade blivit pistad och då kunde jag ju inte låta bli. Jag tog det lugnt upp och egentligen var det inga problem, även om jag skrattade för mig själv när jag såg lutningen på den brantaste delen som man till och med får se från sidan när man kommer åkandes. Åkte upp på tvåans växel även om det inte var många cm jag gled där det var som brantast. Värre var det nerför när jag skulle över en sådan där galenskap till bro...efter en stunds velande tog jag mig utför...plogandes...tur att var mjukt i spåren, värre när det är isföre.

Igår körde jag och Staffas intervaller upp för knappt halva mördarbacken, endast fyra styck som för mig tog kring två minunter men det var tillräckligt. Grymt skönt att känna mjölksyra och låta pumpen jobba ordentligt. Passet inleddes med teknikträning och Staffas gav mig ett tips som han i sin tur fått från Linapina om bensamling. Först var jag lite skeptisk men sedan så började jag förstå och tänkte lite grann på det under passet.

Idag däremot, jag säger bara; Vilken känsla!!! Jag började att köra tjugo km med tekniktänk, bensamling i trean och så försökte jag verkligen få till den där tvåan men den är knepig, även om min teknik har förbättrats har jag bara börjat. I slutet av passet körde jag teknikträning nere på stadion, jag åkte utan stavar, åkte tio skatetag där jag skulle komma så långt som möjligt och det skiljde tio-femtom meter från sämsta till bästa. Det var heller inga problem att hoppa med skidan vilket verkligen är ett tecken på att jag fått över tyngdpunkten betydligt bättre. När jag sedan åkte med stavarna; vilken skillnad och vilken grym känsla, vilken kick och vilken tillfredsställelse, häftigt!!

Skatepasset idag var super! Det inleddes med trettio minuter teknikträning på treans växel med hjälp av Linapina. Idag fick jag till den växeln riktigt bra vilket gör att jag kan utnyttja mina ben ordentligt. Därefter körde jag fyra intervaller på drygt åtta minuter, ca två kilometer. Det var grymt skönt att få upp flåset ordentligt och få känna syra i benmusklerna. Passet avrundades med några lugna kilometer.

Efter lunch, tjugo minuter i horisontal läge och efterföljande kaffe så var det dags för kajakpaddling i simhallen. Idag inledde jag träningen för att senare i vår kunna genomföra en eskimåsväng; jag vände runt med hjälp av bassängkanten och orienterade mig under vattnet upp- och nervänd. Det är helt snurrigt där nere (!) men i slutet av passet fick jag någorlunda koll på läget. Jag ser fram emot nästa lördag!

Shit, jag mår verkligen bra av träning, av upplevelse, av allt det här! Vilken lördag jag har haft!

Skatepasset idag var kanon. Linapina hjälpte mig och Staffas med tekniken på andra växeln. Vi körde milen och inte förrän i de få uppförslutorna på vägen ner från toppen insåg jag vad jag gjort för fel, nämligen tagit för "små steg". För att kunna ta större steg krävs en bättre tyngdöverföring på det andra skidan vilket var just det Linapina tjatade mest om. Tydligare rörelser och större tryck med benen gjorde också att jag kom uppför backarna lättare än tidigare. Själva utförsåkningen gick dock inget vidare alls, det var hårda spår idag vilket inte passar mig...mesLina kommer fram direkt. 

Efter ett varv på milen körde jag två varv på en tre kilometers slinga, första varvet med höger sida som hängsida och andra varvet med vänster som hängsida. Vilken skillnad! Tack Linapina!

Usch, jag är mer sliten idag än i måndags efter Öppet spår, det tog tydligen hårt på mig att springa runt med kamera och flaskor. Trots att jag sov över nio timmar i natt har jag precis vaknat upp efter en djupsömns powernap på fyrtiofem minuter och dricker just nu kaffe för att få kroppen att vakna till liv.

I morse var jag ute på en halvtimmes morgonlöp och när jag kom hem åt jag hallon- och kardemummagröt med ett ägg som jag knäckte ner i slutet av kokningen, den rosa härligheten toppades sedan med rostade solros- och pumpakärnor. Eftersom jag redan var ombytt tog det inte lång tid förrän jag satt på cykeln på väg upp till Lugnet för ett skatepass. Det började snöa ganska snart och kroppen kändes seg. Jag blev besviken på mig själv, jag ville ju få ut något av passet och till en början kändes det hopplöst. Efter ett tag tog jag dock tag i det hela; tvingade mig själv att köra tvåans växel med vänsterarmen som hängarm; precis som jag har en favoritsida när jag andas i frisim så har jag en favorit sida här. Mina axlar och armar är dock redan tillräckligt osymmetriska så det blir till att tvinga mig växla mellan höger och vänster sida. Jag tänkte på hög höft i treans och fyrans växel, vågade stå på utför och trampa runt (vilket var perfekt idag då det var trögt före, och det gick därmed inte så snabbt), åkte två km utan stavar och sedan testade jag att tampa runt i en liten cirkel med snabbt fotarbete. Jag ser fram emot nästa teknikpass!

Mitt vänstra underben har ett stort blåmärke och jag har även ett rivmärke på min ena höften. Jag har gått med i Falu kanotklubb igen och i lördags kväll var jag upp i simhallen och paddlade runt i en kajak. Det var få personer där och ledaren tyckte att jag skulle passa på att paddla i en av de finare kajakerna som är betydligt smalare än de andra. Det var precis att jag kom ner i sittbrunnen med mina höfter (svårt att göra något åt) och mina långa ben var också besvärliga att få fram (därav blåmärkena). Jag friskade upp minnet med olika sätt att paddla på från nybörjarhelgen jag gick på för ett och ett halvt år sedan, jag vände även runt och tryckte mig ur kajaken, försökte ett flertalet gånger att ta mig upp i kajaken från vattnet - kom bara till att jag satt på sittbrunnskanten och hade fötterna på botten, att jag inte lyckades sätta mig helt var ju egentligen inte så konstigt eftersom jag hade svårigheter med det från land. Det är i alla fall en bra början att träna teknik inne i simhallen, nästa gång om två veckor ska jag börja träna på eskimåsväng.

Idag överträffade jag mig själv! Jag är väldigt förvånad över att det gick så bra som det gjorde med tanke på mina förutsättningar och framför allt är jag förvånad över att jag inte gjorde en endaste liten minivurpa.

Starten i Oxberg var riktigt skön; solen sken, det var bara tre-fyrahundra startande och det var en mycket avslappnad stämning före start. Det var cirka två kilometer till kontrollen i Oxberg och mamma som följde mig på Internet sa efteråt att när jag passerade där räknade de min sluttid till 3h 10min (!), snacka om en slowstarter. Därefter rullade det på bra, jag körde väldigt mycket i treans växel uppför (stakning på varje skidtag) vilket jag tjänade mycket på i jämförelse med tvåans växel (vilken jag tydligen har en mindre bra teknik i). Jag fick många ahaupplevelser under loppets gång och jag vet mycket som jag behöver träna på under kommande teknikpass, längtar. Benen skakade efter målgång och min snittpuls under de 30km var 177 med en maxpuls på 191. Jag hade som mål att komma in under 2h 15min och jag gick i mål på drygt 2h 6min. ”Stolt”. Det är otroligt skönt att känna en sådan tillfredsställelse över något sådant här ”enkelt”, en underbar känsla.

Linapina och Klingen ska köra Skejtvasan i morgon och jag har länge tänkt vara med och heja på. Igår när jag var uppe och skatade började jag dock fundera i andra banor, hmm om jag ändå ska dit, varför inte åka själv, det är ju bara 30km! Jag visste att de lovat sol och tre minus och det lockade otroligt mycket att få åka mellan Oxberg och Mora under fina förhållanden. Tack vare att Linapina känner folk i Mora var det en som kunde efteranmäla mig idag. Det ska bli så otroligt roligt samtidigt som jag ser komiskt på det hela. Jag har alltid varit urusel på skridskor och sammanlagt har jag åkt elva mil skate; förra vintern stod jag på ett par skateskidor för första gången, åkte fyra pass och lyckades få in alla växlar, tillslut även treans växel, på sista passet innan ÖS och därefter kunde jag ju tyvärr inte åka mer. Den här vintern har jag åkt sex pass där Linapina var med på ett av dem och gav mig tips om tyngdöverföring. I övrigt är jag självlärd, läst om tekniktips samt tittat på andra som har åkt. Idag när jag var uppe åkte jag endast nere på stadion, med stavar, utan stavar men med vanliga armrörelser, med stavarna liggandes på axlarna, med händerna på bröstet, testade även att åka med tre staktag på en skida…gick väl sådär… Jag ser verkligen fram emot all teknikträning som komma skall men först ska jag alltså ”tävla” i morgon! ”Skratt”

Jag hade inte planerat någon träning idag förutom promenader, men efter min eftermiddagslur och efterföljande kaffedrickande lockade solen otroligt mycket. Det kröp i hela kroppen och jag var ivrig att få komma ut, det var dags att på med skatepjäxorna igen, det har bara blivit två-tre pass denna vinter. Det blir mycket skatande nu fram över tills dess att snön smälter bort här i Falun.

Väl uppe på Lugnet såg jag att pluppen i ena staven var borta. Efter lite letande i mammas väska hittade vi en tillfällig lösning;