Den här veckan skulle bli toppen. Mina kära vänner från Lönsboda: Bergh, P och Jane skulle komma upp och hälsa på mig på torsdag och vara här hela helgen, och på söndag skulle jag till Mallorca. Gårdagen blev inte som den var tänkt att den skulle bli och den här dagen blev absolut inte som jag hoppats på. Jag ligger i sängen med 39 graders feber och halsont. Livet kunde vara bättre men det blir förhoppningsvis inte värre nu. En jobbig sak är att när jag väl bestämmer mig för att ta mig upp ur sängen efter att ha dragit ut på det så länge som möjligt måste jag hoppa runt på ett ben i lägenheten. Dessutom med rejäl träningsvärk i gluteus medium och minimus i höger höft. En positiv sak i alla fall är att jag ska byta gips på fredag till ett mer behändigt sådant, skönt det...då kan jag kanske cykla lite i alla fall...hoppas kan jag alltid göra.

Just det ja, hur fick jag sprickan i foten? När jag har varit ute och cyklat på djup snö och på spåriga vägar så har jag antingen slirat till eller helt enkelt inte kunnat trampa runt längre pga för låg fart och då har jag satt ner vänsterfoten i marken. Likaså har jag skjutit ifrån med den när jag kommit igång igen. Inte trodde jag att det skulle bli så illa av det men nu vet jag det till en annan gång. Jag måste tacka alla underbara människor som hört av sig till mig och har visat mig sin sympati och erbjudit mig sin hjälp. Tack!!! Ni är guld!

Jag har nämnt tidigare att jag har haft ont i ena foten och jag har haft känningar på ovansidan av vänsterfoten sedan två veckor tillbaka. Jag fick tipset att åka till akuten idag och efter mycket väntan, haltande fram och tillbaka till röntgen låg jag på en säng och fick mitt ben gipsat. Ja ni läser rätt, gipsat, ni vet ett sådant där tjockt, vitt, hårt, klumpigt skal…det första jag tänkte på var Sunes sommar. På söndag var det tänkt att jag skulle åka till Mallorca på ett tre veckors långt träningsläger med en massa cykel och sol, men i stället kommer min vänstra vadmuskulatur att tyna bort, och vad fan ska jag göra i fyra-fem veckor? Läkaren och sjuksköterska som la på gipset skämtade lite med varandra om hur de skulle lägga på gipset för bästa resultat och utseende och där låg jag och kunde inte riktigt se det roliga med det hela. Gipset når ända upp till knäet, trots att det bara är en spricka i ett litet ben i foten.Idag får jag tycka synd om mig, idag får jag gråta. Idag får till och med ni tycka synd om mig men i morgon fortsätter livet och det gäller att göra det bästa av det. Precis som jag brukar tänka, tänker jag även idag att det var meningen att detta skulle ske och därmed försöker jag se på det positivt, men visst ibland kan det vara svårt även för mig att göra det.

Jag ligger just nu i soffan och njuter av livet. Dagen har varit bra då jag har fått en massa saker gjorda som måste göras innan jag sticker till Mallorca. Jag har även varit ute på ett distanspass på MTB på tre och en halv timme coh jag cyklade bland annat över Oxberg för första gången. Det var ett passande namn måste jag säga och det var verkligen en upplevelse; lerigt, blåsigt och med hälarna på pedalerna (har en inflammation på ena foten så jag ska avlasta den ett tag) fick jag jobba ordentligt för att överhuvudtaget komma uppför backarna. Så skitig som cykeln var idag har den aldrig varit.

I går kväll var tjejkompisarna från den korridor som jag har bott i tidigare, hemma hos mig, riktigt mysigt var det. Jag såg även Masjävlar för första gången och jag fick lära mig lite dalmål som jag inte hört tidigare som "Öj!" och "stryka på skjortan". De gillar att använda "på" här i Dalarna, leta på bussen, (leta upp, leta efter) hitta på nycklarna,(hitta) rakt på, (rakt framåt), steka på kycklingen (steka) och som sagt även stryka på (stryka). Öj betyder visst hej.

Jag var ute på racern i torsdags för första gången för i år så nu har jag en massa skav från att ha suttit på den hårda sadeln...ja, det är väl bara att vänja sig antar jag. I kväll ska jag ha en lugn kväll för mig själv, det var ett tag sedan.

I måndags hade jag vilodag och jag var glad när den dagen var över. Ingen träning och ingen skola, dvs inget som styrde upp dagen och förutom morgonpromenaden och de tre gångerna jag gick till tvättstugan vistades jag inne och pluggade. Nej en sådan dag vill jag inte vara med om igen. Det mest förvånande sak som hände i tisdags var att jag lyssnande på sista delen av AH föreläsning. Jag hörde och uppfattade vad han sa och drömde mig inte bort till allt annat som är så mycket mer intressant. Jag fick VG på anatomitentan som jag trodde att jag fått godkänt på. Det är alltid trevligt, dock spelar det egentligen inte någon roll, bara jag får G. Jag cyklade på banan på morgonen för att känna på racern inför Mallorca, lyckades även få upp pulsen, det gäller bara att våga trycka på i kurvorna.

Den här dagen har varit riktigt bra. Började med ett styrkepass med mycket socialt snack instuckit, det vill säga ett riktigt friidrottspass. Förra veckan fick jag för mig att jag skulle lära mig göra en frivändning och idag lyckades jag sätta den rätta tekniken efter tredje träningen med Ibro, en kulstötare i klassen. Han blev till och med imonerad av att jag behärskade tekniken så bra och dessutom på så kort tid. I kväll körde jag ett intervallpass på testcykeln. Det gick riktigt bra och det känns som om formen är på väg.

Idag hörde jag av en cykelkompis som jag inte pratat med sen U6-dagars förra året och ni må tro att jag blev sugen på att tävla igen! Jag saknar lukten av liniment och ljudet av när alla växlar upp under en spurt. Igår hade jag och några klasskompisar en melodifestival- och krängakväll hemma hos mig. Nej, vi sålde inga saker, inte heller lutade vi från sida till sida eller allt annat som står under "kränga" i ordböckerna. Nej vi krängde (som vi säger i Skåne eller åtminstone i min hemtrakt) en massa mat i form av tacos och marängsviss. Det betydde att jag hade en massa energi för dagens distanspass som för min del slutade efter fyra timmar. Inga dubbdäck, varm luft, vårkänsla och barmark gjorde det riktigt njutbart. Jag och Annie fick draghjälp idag så det blev ett högt tempo vilket jag har saknat. Jag fick den där härliga trötthetskänslan i benen som jag får när jag är som starkast, kändes underbart. Jag har inte känt den sen i höstat så något är förhoppningsvis på gång. Det var tredje MTB passet, tredje dagen i rad. Nitton timmar är avverkade i träningskläderna denna vecka. Bäst att vänja kroppen lite inför Mallorcalägret.

Nu har jag fått ett kursintyg på att jag har genomgått utbildningen Plattformen - Idrottens barn- och ungdomsledarutbildning. Utbildarna sa på skoj att vi är ledare nu men så lätt är det ju tyvärr inte. På måndag ska vi lämna in ett planeringsschema för träning för barn i 11-årsåldern. Det fick vi reda på idag så helgen kommer inte bli riktigt så skön som det var tänkt.

Träningen går fint och jag var i vattnet idag igen. Enda nackdelen med simningen är att jag blir så trött efteråt så jag hinner inte sätta mig ner på föreläsningen förrän ögonen vill slå igen. Jag har antagligen kört mina sista 8x8min intervaller på testcykel på länge då jag har bytt ut dem med ett lite mer varierande pass med blandat 8min 12min och 4min med olika belastningar. Betydligt roligare. Imorgon hoppas jag på ett någorlunda fint väder då jag har planerat ett distanspass på MTB.

Idag har jag simmat. Det var första gången på väldigt länge då jag har tagit lite avstånd från simningen ett tag eftersom jag har haft svårt med motivationen. Nu var jag sugen att hoppa i plurret igen och det var riktigt kul. Det som jag saknat mest är dock gemenskapen med de andra triathleterna och med tränaren då det har blivit mycket träning på egen hand på sistone. Jag har tänkt köra ett till två pass i veckan nu med hög kvalité och förhoppningsvis kommer jag att trivas.

Den här veckan går vi i Idrottstränarprogrammet en av SISUs utbildningar; Plattformen. Det är en utbildning för ledarskap för barn- och ungdom. Två dagar är avklarade och en dag återstår. Nu ska jag över till fördelsedagsbarnet Putte på fika och så ska vi spela Gin Rummy. Han tycker vi ska låta honom vinna idag eftersom han fyller år men nja..det får vi allt se...

Idag var jag och Annie ute och cyklade, det var en riktigt trevlig tur med både cyklande och springande på snö. Jag kom hem lagom till att få se uppgörelsen på Vasaloppet. När jag skulle göra sallad till lunch hittade jag inte gurkan. Jag tyckte det var väldigt konstigt eftersom jag hade använt den till frukost. Ikväll hittade jag den, osten och skinkan i frysen. Ja jag kan ju inte precis påstå att gurkan hade samma konsisten när den tinat upp som den hade i morse men det blir väl att bre den på mackan i morgon... Framsteg har gjorts i jongleringen idag. Det behövs inte mycket för att göra mig glad.