Jag har de senaste dagarna cyklat en hel del MTB. Jag tänkte att jag får passa på att försöka bemästra rädslan över att köra på stigar med sten och rötter och allt var det finns nu när jag inte tävlar något i sommar. Jag har faktiskt lyckats förbättra mig, på fem dagar har jag gått från att vara fruktansvärt pinsamt dålig till "jag-är-ju-faktiskt-triathlet" dålig och det är ju en fin förbättring. I söndags tvingade jag mig ut bland stenarna men nu börjar jag tycka att det är riktigt skoj så det är positivt. Jag har även börjat få en cykelbränna vilket verkligen är på tiden med tanke på att det snart är augusti.

Jag har precis anmält mig till höstens kurser och jag ska bara läsa tio poäng. Eftersom jag inte ska ta något studiebidrag så behöver jag inte läsa 20p för den saken skull och eftersom jag redan har läst humanbiologin så skippar jag att läsa det. Det innebär att jag kommer att läsa i fem veckor, och sedan ha fem veckor ledigt och sen fem veckor igen och fem veckor ledigt. Det innebär att jag får mer tid till träning och allt annat som jag tycker om att göra.

Jag får kanske sammanfatta veckan som har gått då det har hänt lite saker. Min syster och hennes sambo kom upp i måndags kväll vilket jag hade sett fram emot men det första som syrran fick göra var att köra mig till akuten. Under dagen hade mina anklar svullnat upp och när jag kom hem från jobbet vid halv nio hade jag hög feber. Ont gjorde det också när jag gick så vi bestämde oss för att åka till akuten. Det var tredje gången på ett halvår och snart kan man väl kalla sig för stammis. Har innan dess aldrig varit på akuten. Läkaren hade ingen aning vad det kunde vara för något och jag fick stanna över natten och fick ett eget rum med platteve. Febern hade sjunkit dagen efter och även svullnaden. De tog alla blodprov som gick att ta och det var nog den första patienten som har ropat ” Åh vad bra!” när sjuksystern kom in med en vagn och sa att hon skulle ta blodprov. Jag fick gå till en hudläkare och fick även ta lungröntgen. De tog borreliaprov och halsprov och svaren på det får jag på tisdag då jag ska på återbesök. Jag fick stanna ytterligare en natt och fick då dela rum med en pratglad nittioårig tant och Allsång på skansen fick jag se ihop men pensionärerna. Väl hemma på onsdagen fick jag äntligen umgås med Ida och Mats och på torsdagskvällen tog vi turen med slussbruden på Runn, det är verkligen att rekommendera.

Därefter har det varit mycket jobb på Hemköp. Det är en kund som utmärker sig mer än övriga. Det är en kvinna i femtioårsålder med långt brunt hår och som pratar väldigt tyst. Hon samlar tydligen på tändstickor då hon köpte nio askar i fredags och åtta askar idag. Hon är dessutom otroligt långsam i allt hon gör och jag hinner ta två kunder till innan hon ens har lagt pengarna i plånboken eftersom hon alltid räknar pengarna så noga. Dessutom kan hon växla en tia till enkronor för att sedan kort därefter komma tillbaka och handla och betala med enkronorna igen. Hon lägger även pengarna på bandet vilket jag stör mig på när folk gör och hon börjar inte packa upp sina varor på bandet förrän den som är framför har betalt.

Snälla kunder, varför lägger ni upp jordgubbar, bananer, chipspåsar och bröd först för att sedan lägga upp mjölk, läskflaskor och vattenmelon efteråt. Visst om ni vill ha brödsmulor, mosad banan och jordgubbar så är det ju ett smart sätt att fixa det på.

I eftermiddag/kväll har det varit riktigt varmt till skillnad från i förmiddags då regnet öste ner. Jag var ute en kort sväng på cykeln vid niotiden då det regnade som mest (jag kunde ju väntat lite) men det som gjorde att det bara blev en kort tid på cykeln var inte regnet utan skavet som jag fått orsakat av nya cykelbyxor som jag inte vant mig vid ännu. I stället för att ligga i bocken som jag gärna gör när det regnar och nöta på fick jag sitta upp för att minska trycket från sadeln och det var inte speciellt trevligt i regnet.

Ikväll var det som sagt mycket varmt och jag var uppe på Lugnet på friidrottsbanan och sprang lite grann. Medan övriga triathleter sprang intervaller lufsade jag runt i gräset, det kändes dock väldigt bra och jag fick ut stegen och det känns inte ovant längre att springa. Det gäller dock att ta det väldigt lugnt nu i början med löpningen, men svårt, det är det.

Jag håller på att koka kikärtor som jag ska frysa in och håller även på att rosta kikärtor i ugnen vilket är gott som snacks om man vill ha ett nyttigt alternativ. Det hoppar och har sig i ugnen så de är väl snart färdiga verkar det som. Jag njuter av att inte jobba något och laddar upp inför helgen och inför nästa vecka då jag ska jobba fyrtiotretimmar med en dag ledigt (än så länge, vet aldrig när de ringer och frågar om jag vill jobba).

Jag ser just nu en myra som kryper på mitt skrivbord och jag undrar ju såklart hur den har hittat dit. Jag får väl ta hand om den, antingen gör jag livet kort för den eller så räddar jag den ut till det fria som min bror helt klart hade gjort. Det första alternativet är lättast…

Nu är jag tillbaks i Falun igen. Jag kom upp med nattåget i torsdags förmiddag, och åter igen tänkte jag ”aldrig mer nattåg” men det lär väl bli det nästa gång ändå. Två timmars väntan i Hallsberg klockan halv sex på morgonen på grund av förseningar var väl inte det som jag hade hoppats på men jag fick chansen att se lite av Hallsberg. Utanför stationen var det fullt av kullersten och fina blomsterlådor och jag fick en ”flashback” tillbaks till JEM i Tjeckien 2003 då det på morgonen vid start var lika soligt som det var i torsdags. Underbart när saker påminner om härliga minnen.

Jag har jobbat en hel del de här dagarna sedan jag kom upp. I lördags jobbade jag från elva till halv elva och det gick lättare än jag trodde att det skulle göra. I söndags var jag dock seg redan vi tvåtiden och tyckte att jag började se dubbelt, jag sa ”vill du ha det på summan?” till personer som betalade kontant och att le och se trevlig ut till alla kunder lyckades inte ens jag med att göra hela dagen. Jag blev inte mycket piggare när en kompis sa till mig ”du ser trött ut Lina”.

Det var härligt att vara hemma i Lönsboda och prata med folk med likadan dialekt som jag. Jag spelade kort med några kompisar och jag sa ”kort” till dem och inte ”koat” som vi uttalar det hemma. De blev förvånade och sa ”vad säger du?” och blev nästa lite småsura på mig för att jag sa så, även jag blev lite besviken på att de här uppe har fått mig att ändra uttal på vissa ord så nu får det minsann bli slut på det. Men visst, det är svårt när jag sitter i kassan på Hemköp och de ständigt frågar ”vad sa du?” när jag säger ”Det blir fjoaton kronor”.

Idag har jag varit ledig och jag ska jobba igen först på fredag kväll. Jag simmade lite i morse följt av lite styrka och ikväll sprang jag, bara tolv minuter men det var riktigt skönt och jag hade inga känningar i foten. Jag ska försöka få in lite rutiner nu, och ikväll tänkte jag lägga mig tidigt så att jag kan gå upp tidigt i morgon. Nu får det vara slut på att sega sig upp ur sängen, jag som alltid har varit en morgonmänniska har på något konstigt vis fått in vana att lätt kunna sova till nio om morgnarna och det är länge för att vara jag.

Då har jag varit hemma i Lönsboda ett tag och det har varit riktigt skönt. Jag har verkligen tagit vara på tiden genom att göra en massa saker. Jag har träffat kompisar, familjen, spelat piano, gått promenader och badat. De senaste åren har jag trott att jag varit en badkruka men i år har jag kommit fram till att så inte är fallet. Det är bara det att de senaste somrarna har det bara varit träning i våtdräkt som gällt när jag kommit till en sjö och det har inte varit så lockande att hoppa i och bada men det är det nu!

För en vecka sedan kunde jag knappt ta mig ur sängen och nu känner jag inte mycket i ryggen. Jag känner en sådan lättnad att det har gått så snabbt som det har gjort men det dröjer dock ett tag till innan det är riktigt läkt.

Om en timme bär det av mot Halmstad och det är där jag ska fira midsommar tillsammans med min bror och hans flickvän och några kompisar till dem. Här nere i sydvästra Sverige verkar det som om att det är regnet vi får gnälla över i år och för er längre uppåt landet blir det kanske myggorna...Glad midsommar till er alla!

Då har jag besökt akuten igen men den här gången kom jag dit med ambulans. När jag var ute och paddlade i går kväll gjorde det hyfsat ont i ryggen när jag drog högertaget och det kändes som om det var en nerv som satt i kläm. Eftersom jag inte är van vid att ha ont i överkroppen förstod jag inte hur allvarligt det var och jag fortsatte envist att paddla, givetvis korkat gjort av mig. Rätt som det var knäckte det till i övre delen av ryggen och jag var oförmögen att paddla överhuvudtaget. Det kändes som om en kniv stack rakt in i ryggraden mellan skulderbladen så fort jag rörde armarna. Tårarna rann och jag blev hjälpt in till land av några andra kanotister, tack och lov att de var där. Efter att jag på något konstigt vis rullat mig ur kajaken gick jag in i klubbhuset för att försöka byta om och sedan vänta på de andra tills de var färdiga eftersom jag förstod att det var omöjligt för mig att cykla tillbaks till Falun. När jag försökte dra av mig allt som jag hade på mig kände jag hur det började domna mellan skulderbladen. Då blev jag orolig och ringde till mamma direkt och därefter ringde jag 112, tyckte det var lika bra. Jag satte mig på en stol och försökte lugna ner mig och de kom efter ett tag utan sirenerna på. Jag fick morfin och sedan bar det av in mot stan. Väl på akuten åkte jag förbi skylten ”ortopedkliniken” och jag tänkte ”inte nu igen”. De trodde att det var en inflammation och muskelbristning så nu äter jag smärtstillande och inflammationshämmande. Det känns bättre idag men det kan ju tyvärr bero på tabletterna. I morgon ska jag försöka ta tåget hem till Skåne, det var redan bokat så förhoppningsvis klarar jag av det.

Anledningen att detta hände är väl tyvärr att jag har paddlat för mycket på för kort tid och att jag inte är van vid det. Jag har ju inte kört hårt utan mest bara lärt mig teknik så jag har inte tänkt på det så mycket men det var visst tillräckligt eller så är det bara helt enkelt det att jag är för klen...

Jag är nyss hemkommen från en träning med Falu kanotklubb. Regnet föll från himlen lagom tills jag kommit fram till Falun och jag hann bli riktigt blöt. Jag som idag hade hållit mig torr under paddlingen... Jag var på en starthelg med kanotklubben i helgen. Vi var elva nybörjare som bestämt oss för att lära oss paddla kajak. Vi paddlade både på slätvatten och i forsen som ligger vid klubbhuset vid Hosjöholmen. Vi spelade kanotpolo också vilket var riktigt skoj. Eskimåsväng (när man slår runt, dvs ligger upp och ner i vattnet, och lyckas ta ett paddeltag och komma upp igen rätt vänd) fick vi också testa på och jag var nära att komma upp själv men har en bit kvar innan jag behärskar det helt. Jag var på träning igår också och idag paddlade vi från Sundborn till Hosjön cirka fem km och jag lyckades att paddla mestadels framåt utan att kajaken ville svänga vilket tidigare varit ett problem och det är ju alltid positivt.

Jag kommer att paddla mycket i sommar och ni undrar kanske varför? Jag kommer att ta det lugnt med tävlandet den här sommaren och istället göra en massa annat roligt som jag länge velat göra men som jag inte hunnit på grund av all träning och tävling på sommaren.

Vi hade sista skoldagen i fredags då vi hade en slutskivning och nu ligger en härlig sommar framför. Det kommer att bli en del jobb på Hemköp vilket jag trivs bra med. Förra veckan blev det dock lite långa arbetsdagar då jag en dag jobbade från tolv till kvart i elva och då är det alltid roligt när trevliga kunder muntrar upp en. En del folk är dock lite mysko. Det var en tjej, eller kvinna kanske jag ska säga, som jag bad visa sin legitimation och hon blev skitsur och skällde ut mig. En annan äldre man frågade mig vilket stjärntecken jag har för han sa att han brukar kunna placera människor men kunde inte göra det med mig, ett dåligt tecken kanske?

Nu är den här...”Sommarmusten”. För mig känns det väldigt lustigt att dricka favoritdrickan vid jul och påsk även vid midsommartid och jag är tveksam till att den kommer att nå det svenska folket. Det återstår att se om jag har rätt…

Igår var jag uppe tidigt för att komma ut på cykeln. Jag blev väldigt motiverad av tisdagens fartpass så det var lätt att sätta sig på cykeln klockan tio över åtta och i dugg. Jag hann bli rejält blöt innan jag kom tillbaks till Falun då regnet tilltog men det var ett skönt pass och av någon anledning känner jag mig mer nöjd efteråt när det har regnat. Jag hade fullt upp under dagen med hemmasysslor och på kvällen körde jag första tävlingen i Dalacupen som är en minitriathlon; 300m simning, 10km cykel och sen gick jag 1,5km eftersom jag fortfarande inte är redo för löpning. Det var ett bra fartpass.

Dagen inleddes med ett styrkepass. Det blev betydligt mindre styrketräning för benen än vad som var tänkt vilket jag insåg att det skulle bli eftersom jag hade stora problem att ta mig upp till skolan på cykeln...benen var trötta. Därefter var det skola som gällde, först grupparbete och sedan var det dags för det sista praktikpasset som idag utfördes uppe i skogen vid hoppbackarna. Det var en mycket trevlig eftermiddag med mycket skratt, trots att det duggade hela tiden. Det är märkligt att man offrar sig så när det gäller lek och tävling. När vi lekte dunken (ja vi gjorde faktiskt det) var jag tvungen att lägga mig ner och först testade jag att stå i armhävningsställning med böjda armar men insåg snabbt att det inte var den smartaste positionen att inta och jag föll ganska snart pladask på marken. Jag blev hyfsat blöt men jag kan lova att det var betydligt bekvämare att ligga ner.

I kväll lagade jag och en kompis en trerättersmiddag hos mig som vi bjöd ett par kompisar på. Inte dåligt för en torsdagskväll! Kvällen avslutades med Gin Rummy och jag lyckades med bedriften att komma på en solklar sistaplats.