Nu har den höga musiken som spelats i lägenheten under mig bytts ut till hundylande. Den nyinflyttade familjen lämnar hunden själv i lägenheten under dagen och han håller på att gnälla, krafsa på dörren och handtaget och verkar försöka riva lägenheten i allmänhet. Jag tycker synd om honom samtidigt som det är väldigt störande att höra honom.

I morse simmade vi fyrahundra meter på tid. Jag krängde på mig en tävlingsbaddräkt som jag inte har haft på mig sedan jag var sjutton år säkert, så nog satt den åt alltid. Simningen gick bra, trots trötta ben, sju sekunder bättre än sist.

Nej nu ska jag äta min lasagne, jag är vrålhungrig.

Dagen inleddes med skidåkning i Sörskog. Det var trögskört eftersom det hade kommit en hel del nysnö och de arton kilometrarna räckte gott och väl för mig att ta mig igenom. Det är bra att det äntligen kommit lite snö, hoppas bara att det ligger kvar.

I kväll blev det testcykel, istället för distanspass ute. Det blev 40(30-60) intervaller och jag låg på 20-30watt högre än före jul. Alltid trevligt när jag kan trycka mer watt men jag har ingen aning hur det blivit så, kanske inte så mycket att fundera över heller när det går åt det hållet.

Nu är det klart med vad jag ska skriva som B-uppsats i pedagogiken. Jag ska hjälpa till med utformningen av Svenska triathlonförbundets tränarutbildningar. Stegutbildningarna har funnits några år men har haft en hel del brister så de behöver förbättras och förnyas. Det känns som en mycket viktig uppgift eftersom triathlontränare är en förutsättning för att vi ska få fler ungdomar inom sporten.

Mina triceps har fått jobba hårt. Efter 25 000m fördelat på fem pass är de ömma och griniga, stackarna. Lägret var dock väldigt lyckat. I går eftermiddag skapade triathleterna ett eget pass med triathlonspecifika övningar och resultatet blev ett roligt och annorlunda simpass. I dag öppnade vi upp bassängen och simmade runt vilket underlättar för drafting, något som jag verkligen behöver träna på. Jag har gjort stora framsteg sedan sist och simningen flyter på bättre, riktigt skönt och roligt förstås. Löpning blev det varje dag också främst i form av morgonjogg vid sjutiden före frukost. Jag ser fram emot läger nummer tre i mars!

Nu är jag åter igång med träningen. Förkylningen höll i sig ett bra tag och jag höll på att falla igenom totalt…rent mentalt alltså, det är så typiskt mig. Löppasset i kväll gjorde dock susen och motivationen och glädjen är tillbaks. Jag sprang fyra varv hårt med vila mellan och varvet tog strax under sju minuter och det skiljde tre sekunder mellan det snabbaste och långsammaste varvet. Frekvensen på benen har ökat markant och älgakliven är historia och tur är väl det. Efteråt blev det testcykel där jag tryckte på tjugo minuter och rullade övriga tiden av timmen som jag satt på sadeln.

I morgon efter lunch drar triathleterna till Älvdalen igen på läger, främst simning är det som gäller men löpning kommer också att ske varje dag. Innan avfärd blir det simning och löpning och lunch i Falun.

Just det ja, skolan började i går, en förberedande kurs inför B-uppsatsen som ska skrivas i pedagogik senare i vår. Vad jag ska skriva om vet jag inte ännu, det återstår att se.

Idag var jag och Annie ute och cyklade i regnet. Vi tog Enviken – Svärdsjö svängen och de åtta milen tog sin tid med heldubbad MTB. Det är väldigt sällan det händer men idag hade jag för lite energi med mig och jag var tvungen att ta ett Brejk i Hosjö, eller köpa ett rättare sagt (får det här skämtet ens en tvåa av tio möjliga?). Jag hade säkert kunnat cykla de återstående tjugofem minuterna hem utan extra energi men då hade jag garanterat i huvudet hunnit gå igenom alla chokladsorter som finns, och väl hemma hade jag krupit till skafferiet och tömt dess innehåll på lättillgängliga kolhydrater…jag var rätt nära att nå den idag, den där väggen som jag inte sett ännu. Nej det här får inte upprepas, mer mat under träningarna och därmed mindre efteråt, det tror jag på.

Då är jag tillbaks i Falun igen. Det har varit riktigt bra i Skåne om man bortser från att jag var krasslig fram till annandag jul och att vädret har varit oerhört deprimerande förutom en dag då solen äntligen visade sig. Jag har simmat mycket i den simklubb som jag tävlat för tidigare. Det har varit riktigt kul och jag har saknat de pass som simtränaren lägger upp. Det går nämligen inte att bli uttråkad på hans pass eftersom han är specialist på att göra roliga och varierande pass men ändå väldigt effektiva. På ett pass gjorde han en sak som jag inte har varit med om tidigare. Före huvudserien som bestod av en frisimserie sa han ”Bra, jag för berömmer er, bra simmat”. Ja det funkade i alla fall för mig för jag vägrar att få beröm för något som jag inte är värd att få beröm för.

En rolig sak har hänt också, jag har blivit moster till lille Leo.

I morgon kommer Bergh upp och hon ska vara här hela helgen. Enbart träning står på schemat, främst skidåkning. Det ska bli riktigt kul och spännande att äntligen ge sig ut i skidspåren och det börjar verkligen bli dags nu med tanke på att Öppet spår går av stapeln om sex veckor…

Jag trodde att jag skulle börja skolan på måndag med den börjar inte förrän onsdag om två veckor, så otroligt skönt.

Idag var jag och Annie ute och cyklade ett par timmar. Jag tyckte att det var dags att se världen från en ljusare sida så jag bytte till mina orange linser på glasögonen vilket gjorde det trevligare att ge sig ut. I kväll blev det löpning följt av styrka.

Dagen började med en timmes promenad före frukost och därefter gav jag mig ut på Varpan på långfärdsskridskor. Jag köpte dem igår och eftersom sjön ligger trehundra meter från där jag bor var det bara att ge sig ut. Det var underbart väder som ni kan se på bilderna nedan. Jag har absolut ingen teknik utan jag tar mig fram med hjälp av stavarna, får se om jag lyckas lära mig tekniken någon gång.

Nu är jag precis hemkommen från dagens andra pass som bestod av ett testcykelpass. Det var tänkt att jag skulle köra distans ute idag men eftersom termometern stod på tolv minus så avstod jag från frestelsen att förfrysa både tår och fingrar. Testcykelpasset varade två timmar varav en timme var så kallade ”tonkenintervaller”, dvs trettio sekunder runt Wmax och en minut lugnt. Sammanlagt blev det tjugo minuter på trehundra watt. Passet tog rejält på mig vilket visade sig efteråt när jag blev gnällig och började tycka synd om mig själv…jag gör det ibland, fast det inte är ett dugg synd om mig.

Gårdagens simpass bestod av 75x50 fr. Det var inte så mentalt jobbigt som jag trodde att det skulle vara trots att vi var utan tränare, trots en vattentemperatur på över tjugonio grader vilket är på tok för varmt och trots att den lugnaste versionen av alla de lugnaste julsångerna spelades ur högtalarna. På eftermiddagen körde jag och Annie tvåhundrameters intervaller i hallen. Efter sista intervallen fick jag hjärtklappning och pulsen låg på 234 för att sedan gå ner till 138 på en gång. Detta har aldrig hänt när jag sprungit och dessutom fick jag hjärtklappning igen och pulsen gick upp på 208 för att sedan släppa igen…det låter inte jättebra…kroppen drabbades dock inte av någon utmattning, jag blev bara lite yr. På kvällen var alla triathleter bjudna hem till Annie och PJ på middag och Sing star. Det var en mycket trevlig kväll.

I morgon kväll bär det av på träningsläger till varmare klimat. Okej…jag ska bara ner till Skåne men det känns som om min själ behöver värmas upp efter alla kalla dagar. Att jag ska på träningsläger är något jag försöker intala mig själv för jag säger som Annie; Träningen ska prioriteras!!!