Mina triceps har fått jobba hårt. Efter 25 000m fördelat på fem pass är de ömma och griniga, stackarna. Lägret var dock väldigt lyckat. I går eftermiddag skapade triathleterna ett eget pass med triathlonspecifika övningar och resultatet blev ett roligt och annorlunda simpass. I dag öppnade vi upp bassängen och simmade runt vilket underlättar för drafting, något som jag verkligen behöver träna på. Jag har gjort stora framsteg sedan sist och simningen flyter på bättre, riktigt skönt och roligt förstås. Löpning blev det varje dag också främst i form av morgonjogg vid sjutiden före frukost. Jag ser fram emot läger nummer tre i mars!

Nu är jag åter igång med träningen. Förkylningen höll i sig ett bra tag och jag höll på att falla igenom totalt…rent mentalt alltså, det är så typiskt mig. Löppasset i kväll gjorde dock susen och motivationen och glädjen är tillbaks. Jag sprang fyra varv hårt med vila mellan och varvet tog strax under sju minuter och det skiljde tre sekunder mellan det snabbaste och långsammaste varvet. Frekvensen på benen har ökat markant och älgakliven är historia och tur är väl det. Efteråt blev det testcykel där jag tryckte på tjugo minuter och rullade övriga tiden av timmen som jag satt på sadeln.

I morgon efter lunch drar triathleterna till Älvdalen igen på läger, främst simning är det som gäller men löpning kommer också att ske varje dag. Innan avfärd blir det simning och löpning och lunch i Falun.

Just det ja, skolan började i går, en förberedande kurs inför B-uppsatsen som ska skrivas i pedagogik senare i vår. Vad jag ska skriva om vet jag inte ännu, det återstår att se.

Igår hade jag en expressförkylning. Jag vaknade med halsont vilket lagom till elvatiden, då posten kom, gick över till nysningar, rinnande ögon och snuva. Lagom till eftermiddagsluren fick jag hosta för att sedan till kaffet börja känna mig febrig och tung i huvudet. Jag pressade ner en hel solovitlök i den färdigkokta pastan som jag åt till middag igår och hällde på olivolja, persilja, salt och svartpeppar och så svalde jag.

Jag kände mig mycket bättre i eftermiddags och tog på mig pannlampa för att tillsammans med mina gåstavar gå upp på Jungfruberget. Det blev dock bara en liten tur eftersom jag visst inte var så kry som jag trodde. Garmin klockan tog jag dock i bruk för första gången så någon nytta var det med promenaden i alla fall.

I kväll åt jag tacos med egengjord kryddblandning och det är helt klart Coltings förtjänst. Jag glömmer aldrig när jag skulle fixa tacos på Nya Zeeland för ett par år sedan och Colting sa att han minsann inte skulle ha något halvfabrikat skit i sin köttfärs. Så jag fick snällt ta undan lite färs och pressa ner ett par vitlöksklyftor. Jag kommer inte ens ihåg att jag saltade och pepprade så det kan inte ha varit någon vidare smakupplevelse för honom. I vilket fall så hade han ju helt klart rätt och den där kryddmixen består till största delen av druvsocker och andra konstigheter. Min egen blandning består av spiskummin, färsk vitlök, chiliflakes, oregano, paprikapulver, svartpeppar och så klart salt. Jag lägger även i tomatpuré och lite vatten för en mer "gojsig" röra. Jag har börjat äta mer ”ren" mat dels genom att göra eget från grunden och dels genom att köpa mer "rena" produkter. Till exempel så äter jag hellre produkter som är mer fettrika än lightprodukter där det har tryckts i en oändlig massa onaturliga ingredienser. Jag tar det lugnt och byter ut några produkter i taget men kommer nog aldrig bli någon stenålderskostfreak.

Idag var jag och Annie ute och cyklade i regnet. Vi tog Enviken – Svärdsjö svängen och de åtta milen tog sin tid med heldubbad MTB. Det är väldigt sällan det händer men idag hade jag för lite energi med mig och jag var tvungen att ta ett Brejk i Hosjö, eller köpa ett rättare sagt (får det här skämtet ens en tvåa av tio möjliga?). Jag hade säkert kunnat cykla de återstående tjugofem minuterna hem utan extra energi men då hade jag garanterat i huvudet hunnit gå igenom alla chokladsorter som finns, och väl hemma hade jag krupit till skafferiet och tömt dess innehåll på lättillgängliga kolhydrater…jag var rätt nära att nå den idag, den där väggen som jag inte sett ännu. Nej det här får inte upprepas, mer mat under träningarna och därmed mindre efteråt, det tror jag på.

Det har blivit mycket träning i helgen och Bergh har hållit mig sällskap. Hon kom i torsdags kväll med sina skidor och det första hon gjorde var att se till att bli ihåg kommen på Intersport när hon gick in dit för att köpa valla, men vadå hon är ju skåning, haha. På kvällen sprang vi snabbdistans uppe på friidrottsbanan, eftersom det var så halt på cykelvägarna. I fredags efter simpasset testade vi spåren uppe på Lugnet för att på kvällen köra ett riktigt pass. Jag säger bara en sak, det är tur att inte alla åker som jag för då skulle vi ligga i en stor hög. Jag måste bli bättre på att gå ur och i spår, det är tur att andra behärskar det.

I lördags var det snöblandat regn och jag körde skate för första gången någonsin och jag ångrade att jag inte tagit på mig riktiga motionskläder, ni vet sådan där riktigt flashig träningsoverall så att jag slapp skämmas över min åkstil. Nåja, efter ett tag fick jag in en del teknik i alla fall och det var en god känsla i lår och säte, det brände riktigt skönt. I går sken solen och det blev tjugoen km klassisk stil och jag körde sammanlagt fyrtiosex km denna helg. En bra början på träningen och jag är inte så leabröten som jag trodde att jag skulle vara. I går kväll sprang jag tretusen meter inomhus på bana, och sammanfattningsvis så kan det inte gå mycket långsammare än så. Efteråt satt jag på testcykeln en timme. Det var jag och en friidrottare kvar i hallen och vi gjorde varandra sällskap. Han skulle springa 4x300m start tjugo minuter…så han hade tid att snacka med mig.

Idag har jag vilodag och jag var ute och gick en och en halv timme före frukost. Jag blev lite förvånad när jag helt plötsligt såg spår av fötter i snön, det måste ha varit kallt…

Då är jag tillbaks i Falun igen. Det har varit riktigt bra i Skåne om man bortser från att jag var krasslig fram till annandag jul och att vädret har varit oerhört deprimerande förutom en dag då solen äntligen visade sig. Jag har simmat mycket i den simklubb som jag tävlat för tidigare. Det har varit riktigt kul och jag har saknat de pass som simtränaren lägger upp. Det går nämligen inte att bli uttråkad på hans pass eftersom han är specialist på att göra roliga och varierande pass men ändå väldigt effektiva. På ett pass gjorde han en sak som jag inte har varit med om tidigare. Före huvudserien som bestod av en frisimserie sa han ”Bra, jag för berömmer er, bra simmat”. Ja det funkade i alla fall för mig för jag vägrar att få beröm för något som jag inte är värd att få beröm för.

En rolig sak har hänt också, jag har blivit moster till lille Leo.

I morgon kommer Bergh upp och hon ska vara här hela helgen. Enbart träning står på schemat, främst skidåkning. Det ska bli riktigt kul och spännande att äntligen ge sig ut i skidspåren och det börjar verkligen bli dags nu med tanke på att Öppet spår går av stapeln om sex veckor…

Jag trodde att jag skulle börja skolan på måndag med den börjar inte förrän onsdag om två veckor, så otroligt skönt.

Idag var jag och Annie ute och cyklade ett par timmar. Jag tyckte att det var dags att se världen från en ljusare sida så jag bytte till mina orange linser på glasögonen vilket gjorde det trevligare att ge sig ut. I kväll blev det löpning följt av styrka.

Dagen började med en timmes promenad före frukost och därefter gav jag mig ut på Varpan på långfärdsskridskor. Jag köpte dem igår och eftersom sjön ligger trehundra meter från där jag bor var det bara att ge sig ut. Det var underbart väder som ni kan se på bilderna nedan. Jag har absolut ingen teknik utan jag tar mig fram med hjälp av stavarna, får se om jag lyckas lära mig tekniken någon gång.

Nu är jag precis hemkommen från dagens andra pass som bestod av ett testcykelpass. Det var tänkt att jag skulle köra distans ute idag men eftersom termometern stod på tolv minus så avstod jag från frestelsen att förfrysa både tår och fingrar. Testcykelpasset varade två timmar varav en timme var så kallade ”tonkenintervaller”, dvs trettio sekunder runt Wmax och en minut lugnt. Sammanlagt blev det tjugo minuter på trehundra watt. Passet tog rejält på mig vilket visade sig efteråt när jag blev gnällig och började tycka synd om mig själv…jag gör det ibland, fast det inte är ett dugg synd om mig.

Gårdagens simpass bestod av 75x50 fr. Det var inte så mentalt jobbigt som jag trodde att det skulle vara trots att vi var utan tränare, trots en vattentemperatur på över tjugonio grader vilket är på tok för varmt och trots att den lugnaste versionen av alla de lugnaste julsångerna spelades ur högtalarna. På eftermiddagen körde jag och Annie tvåhundrameters intervaller i hallen. Efter sista intervallen fick jag hjärtklappning och pulsen låg på 234 för att sedan gå ner till 138 på en gång. Detta har aldrig hänt när jag sprungit och dessutom fick jag hjärtklappning igen och pulsen gick upp på 208 för att sedan släppa igen…det låter inte jättebra…kroppen drabbades dock inte av någon utmattning, jag blev bara lite yr. På kvällen var alla triathleter bjudna hem till Annie och PJ på middag och Sing star. Det var en mycket trevlig kväll.

I morgon kväll bär det av på träningsläger till varmare klimat. Okej…jag ska bara ner till Skåne men det känns som om min själ behöver värmas upp efter alla kalla dagar. Att jag ska på träningsläger är något jag försöker intala mig själv för jag säger som Annie; Träningen ska prioriteras!!!