Igår strax efter att Christer Sjögren sjungit sin ”I love Europe” med sitt tillgjorda leende och med en melodi som jag kopplade till Alperna och Tyskland ringde de från jobbet och frågade om jag ville jobba idag. Det passade perfekt eftersom jag ändå skulle ha en lugn söndag. Senast jag jobbade, bortsett från för ett par veckor sedan då jag jobbade fyra timmar, var i november. Det märktes tydligt på jobbar-byxorna och tack vare skärpet slapp folk se ett av de större hängen som nog skådats på en kassörska. Jag började vid åtta och det dimmiga vädret lockade nog inte många att gå upp tidigt på morgonen, själv njöt jag dock av den friska luften, lugnet och fåglar som kvittrade när jag cyklade till jobbet, lite vårkänslor fick jag allt. Under de första nittio minuterna kom det cirka tolv kunder. En av dem var tändsticksgumman. Hon gav mig sex enkronor och utan att fråga letade jag upp fyra tändsticksaskar vilka hon sedan noggrant packade ner i en av sina tre påsar. Jag var sååå nära att låta min nyfikenhet ta över och fråga henne vad hon gör med alla askar men jag hejdade mig, hon får ju faktiskt göra vad hon vill med dem. Jag hade nog inte hört henne ändå, så tyst som hon pratar. Blod blev det idag också, jag skar mig, tänkte det var lika bra att förbereda mig på att se blod inför cykeltestet som jag ska göra i morgon. Den äldre av systrarna Kallur handlade av mig idag och den yngre blev idag snabbast i världen någonsin på sextiometer häck för damer, häftigt.

Nu är det slut på vilandet för min del. I morgon drar träningen i gång med mycket träning, det ser jag verkligen fram emot, för trots att jag bara tar det lugnt någon dag så har jag lätt för att komma av mig, konstigt det där. Av någon anledning stoppar jag i mig mer mat när jag inte tränar än när jag tränar så det får inte bli för många vilodagar på raken för min del.

Det har varit ett underbart väder här i Falun idag och jag njöt för fullt när jag var ute och sprang en kortare runda på eftermiddagen, solen värmde skönt.

I kväll har några av triathleterna varit här på middag, tyvärr kunde inte alla komma. Vi käkade kantarellpaj, tabbouleh, pastasallad med feta, tomat, basilika, babyspenat och rostade solroskärnor, kycklingfile med rosépeppar och vitlök, ciabatta med oliver och soltorkad tomat, rosmaringrissini och en röra på turkyoghurt, vitlök och parmesan. Till efterätt åt vi fruktsallad och smoothie. Det var smaskigt värre och eftersom det blev en massa över har jag mat för hela helgen, toppen. Vi underhöll oss med Singstar vilket alltid är lika roligt. Diskbänken är överfylld med disk nu men varför göra det som jag kan skjuta upp till morgondagen redan idag?..disken får vänta.

I morgon blir det en lugn morgon följt av skidåkning skulle jag tro.

I morgon ska jag upp tidigt igen och simma och trängas med motionärerna. Jag hoppas att inga jag-vill-inte-förstöra-frisyr-och-smink-tanter har tänkt att ha en skön stund i bassängen i morgon. Någon hänsyn kommer inte tas från min sida i alla fall för i morgon ska det skvättas...ordentligt.

I natt vaknade jag och magen började kurra men jag lyckades somna om vilket jag annars har svårt för att göra när jag väl har blivit hungrig. När jag vaknade i morse var jag hungrig och det händer väldigt sällan. Jag åt frukost och stack upp till simhallen för simträning och blev riktigt hungrig under träningen. När hände detta sist egenligen? Det märks att jag är igång ordentligt med all träning, kroppen skriker efter energi.

I går kväll var jag och fikade hos Anna, tjejen som jag delade lägenhet med innan jag flyttade hit, ca trehundra meter iväg. Vi har verkligen jättetrevligt ihop och det roliga är, är att vi är varandras motsatser. Hennes stora intresse är datorer och hon ägnar mycket tid framför den i form av datorspelande och filmtittande. Hon lägger sig oftast sent på natten och sover ofta länge på dagen. Det är ytterst sällan jag sover så länge som till nio och träning som princip är det viktigaste i mitt liv är hon inte mycket för. Jag lyckades dock inspirera henne att börja träna lite grann och välja bättre alternativ att äta när vi bodde ihop. Hon har lärt mig en hel del saker på andra områden, så vi kompletterar varandra.

Hunden är inte hemma på dagarna längre. Jag ringde Kopparstaden i måndags och det verkar ha gett effekt, bra det.

I morse vaknade jag med en positiv känsla och det var lätt att komma ur sängen. Först på tur stod simning och i och med den lugnare veckan blev det ett kort pass med sprintsimning bland annat, kul! Lite skola hann jag med före eftermiddagens löppass. Tio trehundringar blev det med ökande fart varje hundring. Det känns bättre och bättre för varje löppass jag gör nu, skönt. Med lite cykling efteråt avslutades passet efter ett par timmar, vilket kändes konstigt eftersom det passet i vanliga fall ligger kring tre timmar. Efteråt stack vi hem till Annie och PJ där vi åt middag och sedan väntade bion. Det har varit en skön tisdag med andra ord. Någon semla har det dock inte blivit idag. Jag tror att jag sparar den till morsan kommer upp om några helger. Hennes egengjorda kommer säkert att sitta fint på kvällen efter nio mil i skidspåren.

• Vaknar tjugo i sju av mig själv (varfööör?)
• Kaffe följt av en morgonpromenad
• Långfrukost tillsammans med Falukuriren
• Sju maskiner tvätt
• Diskar
• Lidlshopping
• Lunch
• Powernap
• Kaffe med tilltugg
• Plugg
• Massage
• Frukt
• Simträning med kidsen
• Kvällsmat
• Bloggar

Visst är det härligt med vilodagar?

I går var jag och en massa andra känningar i form av cyklister och triathleter hos Sofia och Robban på inflyttningsfest. Det var en mycket trevlig kväll med härliga personer och en mängd olika goda smakupplevelser. Det extra intaget av energi satt fint inför dagens distanspass. Vid niotiden när jag stack ut visade termometern åtta minus och jag var inställd på ett kyligt pass. Jag började med en sväng runt Varpan och sedan mötte jag upp Annie vid den vanliga samlingspunkten vid gamla postenparkeringen och vi tog oss runt Runn. Det började snöa riktigt ordentligt och en härlig tystnad låg omkring oss. Efter ytterligare lite extrasvängar var jag hemma igen efter fyra timmar.

Det blev lite löpning i kväll upp till friidrottshallen där jag körde häckövningar, rörlighetsträning och bålstyrka. Det blev i vanlig ordning en massa snack också och Robban som bland andra var där sa att vi triathleter nog led av en form av damp/adhd eftersom vi bara måste ut och träna hela tiden. Det är väl skönt för cyklisterna att de kan känna att de inte är värst när det gäller träning. Min träningsvecka blev den största på evigheter, tjugofyra timmar fördelat på tretton pass.

Nu ska jag snart sätta tänderna i en vitaminkickssallad gjord på mango, ananas, sharon och kiwi, det behövs i dessa tider och gott är det också.

Jag sitter i soffan och är i det tillståndet så att om någon skulle prata med mig skulle det ta fem sekunder innan jag reagerar på att någon sa något och jag skulle efter att tittat på personen någon sekund frågat; Va? Dagen började redan halv sex i morse för att jag skulle hinna med ett simpass innan skolan kallade. På vägen upp till Lugnet lyssnade jag på musik så att jag skulle piggna till eftersom jag visste att jag skulle mötas av levande ljus och lugn musik i simhallen. Passet var ett genomsimspass med fem åttahundringar med frisim och medley och jag lyckades undvika stående bröstsimmare och andra motionssimmare som det annars är väldigt lätt att irritera sig över.

I eftermiddag stack jag upp till Lugnet för att köra skate. Idag skippade jag tightsen vilket kändes bra inte minst de två gångerna jag låg med ansiktet i snön mellan skidorna. Det var dock ingen som fick nöjet att se detta eftersom det inte var så många i spåren idag. Snön vräkte ner och allt var vit/grått - marken, luften, träden och himlen. Det var tungskört vilket egentligen passade mig ganska bra eftersom det då var lättare för mig att träna in tekniken.

Väl hemma blev det en varmt bad och en kall bär- och banansmoothie. Det var en sådan stund som förgyller livet.